Jag läste i gårdagens DN om Mats, 67 år, som kör buss i Stockholm. Han hade planer på att jobba till 70 och även om det var ekonomin som var den största orsaken till att han ville jobba länge, var de sociala skälen också av betydelse.
Jag var i Karlstad i förra veckan och träffade Jonny Ohlsson, som är journalist och jobbar på Nya Wermlandstidningen. Han hade tänkt pensionera sig för flera år sedan men hade blivit ombedd att jobba vidare.
Troligen ska han jobba ytterligare något år till för att kunna bevaka valet nästa höst. Men sen, när det är avklarat tycker han att det kan vara dags att sluta förvärvsarbeta – vid 72 års ålder! Han har dock inte några planer på att lägga sig på sofflocket utan vill fortsätta skriva, men kanske i en annan form.
Idag har vi inte en fastställd pensionsålder, man har rätt att jobba till 67, men vi kan egentligen jobba så länge vi vill och orkar. I en undersökning som AMF gjorde i våras bland privatanställda arbetare sa en av fem att de kunde tänka sig att jobba längre än till 65. Som skäl angav de flesta att de tyckte om att arbeta, på andra och tredje plats kom sociala och ekonomiska skäl.
Det kanske är dags att sluta vara så åldersfixerade och istället tänka att vi ska leva hela livet oavsett hur gamla vi är. För egen del hoppas jag att jag kan hålla mig frisk och alert och jag tänker jobba så länge jag orkar och gillar det jag gör. Det krävs förstås att det finns en arbetsmarknad som tillåter det – men den dagen den sorgen.
Anna Allerstrand