Idag tar jag över efter min kollega Ida här på Pensionsbloggen. Jag tänkte inleda med att spinna vidare lite på samma tema som min kollega Carina skrev om här i bloggen för ett par veckor sedan, nämligen kunskapen kring pensioner. Tyvärr är det väldigt lätt hänt att man blir yrkesskadad och så gott som blind för ”vanliga” människors frågeställningar och perspektiv när man jobbar med pensioner. På kontoret pratas det garantiräntor, aktiedippar och förvaltningsportföljer. Inga konstigheter där inte. Lagom till fredagsfikat avhandlas kanske solvens 2-regelverket eller hur det går med den senaste ITP-upphandlingen.

Tidningarnas helgbilagor svämmar över av goda tips och råd kring hur man ska placera sin tjänstepension eller sina PPM-fonder. Samtidigt: titt som tätt dyker det upp undersökningar eller rapporter som visar på hur dålig information konsumenterna upplever sig ha kring pension. Senast förra veckan var det dags igen när riksrevisor Jan Lindahl aktualiserade frågan på DN Debatt.

Frågan jag ställer mig är: är det verkligen informationsbrist det handlar om? Handlar det inte snarare om för mycket information? Fel information. Handlar det inte om att pensionsbranschen generellt sett (uppenbarligen) misslyckats med att målgruppsanpassa informationen till kundernas nivå och behov?

Pensionssystemet kritiseras ofta för att inte vara tillräckligt transparent. Samtidigt som medelsvensson blir överöst med information och har svårt att orientera sig i flödet. Ärligt talat: vad ska man egentligen med fondguider och avgiftsbilagor till, när man inte ens vet var pengarna är placerade någonstans?

Vad tycker du om den pensionsinformation du fått? Är det för mycket eller för lite?
Hör gärna av dig med dina synpunkter.

/Malin Strandvall