Gästbloggare Helmi Jönestam:Utmaningar i möjligheternas tidevarv

Våra AMF pensionärer fortsätter att gästblogga, denna veckan möter vi Helmi Jönestam 72 år från Linköping. Hon funderar kring vad man ska göra som pensionär och hon vill ha en diskussion kring att jobba längre. Välkommen Helmi säger vi:

UTMANING I MÖJLIGHETERNAS TIDEVARV

Att bli pensionär är att göra ett paradigmskifte. Men liksom många andra stora förändringar i livet, kan skiftet antingen begränsa min tillvaro, eller utvidga den. Så vad har jag framför mig den dag jag blir 65?  Innebär paradigmskiftet att livet nu ligger bakom mig eller leder det mig in i nya möjligheters tid?

Helmi Jönestam 72 år från Linköping
Helmi Jönestam 72 år från Linköping

Nog finns det mycket vi pensionärer kan göra, förutom att vara älskade mor-och farföräldrar! Många av oss börjar arbeta ideellt inom någon organisation, andra börjar skriva om sina liv för att ge efterkommande kunskap om en tid som gått; om ekonomin tillåter kan vi resa ut i världen. Kurser och aktiviteter regnar över oss, det är bara att välja. Eller starta en egen aktivitet. En bokklubb eller samtalsgrupp, eller varför inte en Alfapet-turnering? Fantasin är nästan gränslös och tiden är vår.

Vi kan fortsätta att arbeta och lagen ger oss rätt att stanna till 67. Åtskilliga av oss blir utmärkta lärare till de många seniorkurserna. Eller kanske hittar vi en egen liten jobbnisch. Kreativiteten försvinner inte med stigande ålder och kompetensen har vi redan! Genom att fortsätta arbeta får vi lite extra pengar att sätta guldkant på tillvaron med. Och dessutom bidrar vi till än mer skatteintäkter!

Vintern 2012 framhöll Reinfeldt i teve att vi i framtiden kan bli tvungna att arbeta till 75. Jag tror han i princip har rätt! Hur ska pensionspengarna annars räcka till alla som kommer att leva i hundra år? Vi står inför en sann utmaning, även om många omedelbart slog bakut vid vår statsministers djärva utspel. Det var, som om en del väntade sig en snabbt hopsnickrad lag om att alla från och med nu måste öka på sitt yrkesverksamma liv med tio år. Det var nog inte så Reinfeldt menade.

Men vi kan inte nonchalera hans ord. Om 25 år kommer det att krylla av hundraåringar och pensioner behövs även i framtiden. Visst kan vi konstruera ett nytt pensionssystem med stor egeninsats, men jag tror att vi ändå måste börja tänka i nya banor. För vi blir inte bara äldre, vi blir också allt friskare. Och är villkoren för att arbeta vidare fördelaktiga för mig, kanske jag alls inte har något emot att fortsätta ännu några år.

Bild från Helmi Jönestam
Bild från Helmi Jönestam

Vi måste börja syna det här, inte om ett år utan idag, för det är en hel mängd frågor som behöver sina svar, problem som kräver sina lösningar. Låt mig få ge ett litet axplock: Hur ser de betingelser ut, som skulle kunna motivera oss att stanna kvar till åtminstone sjuttio? Vilka modifieringar behöver göras inom skatte- och pensionssystemen? Hur förmå arbetsgivare att vilja ha oss kvar, när de idag helst ser att vi går i pension före 60? Vilka förändringar krävs för att äldre ska orka bli kvar också på de kroppstunga arbetsplatserna? Hur och inom vilka områden kan nya jobb skapas? Och kanske det viktigaste – vad måste till för att inte gamla ska ställas mot unga på arbetsfältet?

Alltså: Vi har både möjligheter och utmaningar framför oss. Låt oss börja diskutera!

Helmi Jönestam

5 reaktioner på ”Gästbloggare Helmi Jönestam:Utmaningar i möjligheternas tidevarv

  1. Spännande tankar! Och just valfriheten vi har i Sverige tycker jag så mycket om. Att kunna välja om jag vill fortsätta jobba eller inte. Jag valde att efter 40 år i lärarjobbet, (fyllda 61 år) varav de fyra sista åren i Peking, gå i pension. Lte skoljobb blev det i och för sig efter detta, både i Sverige , Thailand och Kina. Roligt!
    Jag har alltid gillat mitt jobb och är fortfarande entusiastisk när skola kommer på tal. Men jag har gjort mitt och jag vet att jag gjort det bra.Och jag ville sluta när jag ”var på topp”. Nu disponerar jag min tid. Jag reser, är mormor, har ett aktivt liv i stötrsta allmänhet. Och visst, kanske skulle jag nu, när jag är 64, kunna tänka mig att då och då jobba som konsult eller liknande inom skolsektorn. Men jag tycker också att de yngre skall få ta min plats i skolans värld och att jag nu vill ha friheten att välja vad jag vill göra för stunden. För jag inser att jag inte för all framtid inte kommer att kunna göra långa resor till Asien, resa i Europa, åka utför på skidor, segla, vara mormor och mycket annat. Och det är detta jag vill fylla mitt liv med nu. För jag har bara ett.
    Men det viktiga är att det finns val för oss alla att göra.

  2. Hej Ditte,
    Visst är det jättebra att kunna välja vad man vill göra och du har valt mycket. Alla har inte ekonomi för att göra sådana val som du, men kan ha ett bra liv för det. Jag tänker på det du skriver om att du tycker att yngre ska få ta din plats i skolan. Själv tänker jag lite annorlunda. Dels anser jag att alla krafter som är involverade i att ordna arbete för människor ska jobba mycket effektivare för att lösa arbetslösheten. Dels tycker jag att alla efter 30-50 år inom sina respektive yrken har en oerhörd kompetens som vi bör ta tillvara på. Därmed inte sagt att alla måste fortsätta jobba heltid till 75, men vi borde hitta vägar att utnyttja den kompetens de gamla besitter.
    Hälsningar
    Helmi Jönestam

  3. Spännande tankar, tycker jag.
    Håller helt med dig i att den kompetens äldre har borde kunna utnyttjas bättre och att det borde arbetas mer effektivt för att lösa arbetslösheten.
    Då och då får jag fortfarande användning av min kompetens, men det borde överlag ske mer organiserat. Och att fortsätta arbeta om man vill och orkar är ju jättebra.
    Så mycket pengar har jag nog inte haft, men jag har minskat utgifterna och tagit de chanser jag fått för att se världen och för att kunna välja. De materiella tingen är inte viktiga, utan det är upplevelserna och erfarenheterna som berikar mig.
    Men kanske kommer jag en annan dag, ett annat år att tänka annorlunda.
    Just nu trivs jag så bra med mitt liv och vill inte skjuta upp något och göra det senare. Den dagen kanske inte alls kommer för mig.
    Tror också att det är olikheterna som berikar och förenar oss.

  4. Hej,
    Jag vill egentligen tacka för boken ”Möjligheternas tid – livet efter 65”. Den var mycket inspirerande och gav mig en riktig knuff framåt. Den andra, om jag ska vara ärlig. Den första fick jag av boken ”Frisk, välbärgad – och uttråkad” för åtta år sedan, men jag var I stort behov av en nytändning – och fick den. Tack, som sagt.
    Anna

Kommentarer inaktiverade.