Jag har många vänner som har ändrat yrkesbana mitt i livet eller senare. Yrken förändras, gamla försvinner och nya kommer till. Som individer förändrar vi oss också under ett långt yrkesliv. Att byta yrke är för många en nödvändighet när kroppen säger ifrån eller arbetslöshet hotar.

AMF gjorde en undersökning för några år sedan och frågade varför man jobbade med just det man gjorde. Det vanligaste svaret var att det var slumpen som avgjort var man hamnade. Då är det inte så konstigt att vi funderar över vad vi gör och om vi skulle vilja göra något annat.

Om man bestämmer sig för att ändra yrkesinriktning lite senare i livet är det många saker att tänka på. Ekonomin är förstås viktig. Redan från 47 år minskar det antal veckor du kan få studielån och vid 56 år går det inte längre att ta studielån. Om vi ska arbeta längre borde den gränsen höjas snarast. Bidragsdelen är liten men ger pensionsrätter.

Men blir det lönsamt att utbilda sig som äldre? Prata med arbetsförmedlare och studievägledare innan du bestämmer dig. Det finns ett begrepp som kallas livslön som visar hur mycket man tjänar totalt i olika yrken och då räknas också kostnaderna för studierna med. Hur ser jobbmöjligheterna ut när du har pluggat klart? Som äldre vill man nog chansa i mindre utsträckning än vad yngre kan göra.

Om man klarar av studierna som äldre kan också vara en oro. Som äldre är man kanske mer målinriktad än yngre och samtidigt ligger tidigare studier långt tillbaks i tiden. Men med lite disciplin och mycket vilja ser jag många som fixar det alldeles galant. Vad är det man säger om våra hjärnor? Jo, att de är som välfyllda hårddiskar, det tar lite längre tid att få fram informationen men det ligger desto mer lagrat!

Carina Blomberg