Överallt pumpas det ut. Ett privat sparande är viktigt för att få en bra pension. Jag slår gärna ett slag för amortering på bolån och sparande i investeringssparkonto (ISK) som bra och billiga sparformer. Men ibland möts jag av missuppfattningen att ett privat sparande kan ersätta tjänstepensionen. Det är här det blir tokigt.

Man måste förstå att det är svårt för en privatperson att spara så mycket pengar under så lång tid, utan uppehåll och öronmärkta för pensionen. Livet kommer helt enkelt emellan. Få har möjlighet att spara privat för att matcha inbetalningarna till tjänstepensionen:

Många pratar även om privat sparande som kompensation för att ens partner har lägre lön eller deltidsarbetar. Tanken är god men vår undersökning från ifjol visade att endast 1 av 10 män respektive 1 av 20 kvinnor sparar åt sin partner. Det är betydligt vanligare att spara till barn och barnbarn. Dessutom är det färre än 1 på 100 som överför sin premiepensionsrätt till sin make/maka/registrerad partner. Och det handlar om mindre belopp i sammanhanget. I praktiken är det viktigare att diskutera hur man ska dela på föräldraledighet, vård av barn och eventuellt deltidsarbete eftersom dessa beslut får större effekter på den framtida inkomsten (än ett privat sparande). Jag tror också att de flesta som lever i parrelationer vill leva så jämställt som möjligt snarare än att spara stora summor åt varandra.

Tre saker avgör hur stor pensionen blir: Hur mycket man jobbar, vilken lön man har och att man har tjänstepension i sin anställning. Sedan är det jättebra med ett privat sparande på toppen. Det kan absolut göra en skillnad för ekonomin i framtiden. Men ett privat sparande ersätter inte tjänstepensionen. Tjänstepensionen är för stor och viktig för det.

Dan Adolphson

* Tjänstepension beräknad på 35-åring enligt prognosstandard (framtagen av staten och pensionsbranschen) med ett försiktigt antagande om framtida avkasting. Alla uppgifter är i dagens penningvärde.