Idag bestämde vi oss för att det är vår. Så vi tog med hund, frukostmackor och kaffe ut till skogen och en fin utsiktsplats där, Mysigt att kunna göra det en alldeles vanlig onsdagsmorgon.
Nu har tre kvartal gått av mitt första år som pensionär och det kan vara dags att fundera på vad som hänt. Det största som hänt oss senaste året är inte att vi gått i pension utan att vi blivit morföräldrar till Samuel. Han har precis fyllt 1 år och det har varit fantastiskt att följa med i hans utveckling det första året. Hade vi fortfarande jobbat så hade vi missat stora delar av den upplevelsen.
Annars tycker jag vi har anpassat oss till ett nytt liv och det känns numera helt normalt att vara ledig så här mycket. Jag jobbar fortfarande lite och tycker det är kul, ett volontärjobb hinner jag också med. Nu slipper jag långa jobbresor men de gamla arbetskamraterna kan jag fortfarande sakna. Från början funderade vi mycket på hur ekonomin skulle bli men det gör vi inte längre. Mindre inkomster och mindre utgifter gör att det inte är någon stor fråga nu. Lite surt kan jag dock tycka att det är att få betala mer skatt för pensionspengar än för arbetsinkomster. Hur var det nu vi sa ”pension är uppskjuten lön”?
Att skaffa sig nya vanor har inte varit helt enkelt. Träningen tappade vi helt bort under hösten men nu har vi skaffat nya gymkort på närmre håll så nu blir det minst två pass i veckan. En annan sak jag inte räknat med var att jag skulle bli så dagvill som jag blivit. Nu är det mest jobb på helgerna så vilken veckodag det är får jag pinsamt nog kolla i kalendern. Men det får man väl stå ut med.
På det hela taget så är pensionärslivet gott så här långt!
Carina Blomberg