I dagens sommarblogg möter vi Curt Andersson från Kimstad. Curt har varit pensionär i tre år och är 69 år. Curt tipsar om Norsholms Naturreservat i Norrköping, Östergötland. Välkommen till pensionsbloggen säger vi!
När vi åker genom Östergötland längs med E:4 är det värt att svänga in till Norsholm, 
fortsätta gamla vägen mot Kimstad, svänga av mot Grensholm över den unika landsvägsbron och sedan parkera vid gården Ladugården. Här finns möjligheten att besöka eller vandra i naturreservatet och Munkeboda borgruiner, med de nära och stilla upplevelserna, men med de stora natur- och kulturupplevelserna.
Där östra delen av Roxen övergår i Motala ström låg Munkeboda biskopsborgar med underlydande gårdar. Troligen är det den gård som ligger vid stranden och färjelägret som nämns 1178 i påven Alexander skyddsbrev.
Promenadslingan går sedan vidare till Henriksborgen som är en höglandsborg vackert beläget uppe på berget med utsikt över Roxen. Avslutningen sker på berget vid Tångstsds fornborg.
Munkeboda vartidigare en holme i Motala ström. Omgiven av våtmark ligger idag ruinen efter en kvadratisk barfred, som varit minst tre våningar hög. Hans Brask var den siste biskopen som residerade på Munkeboda när han vid Västerås riksdagen1527 fick lämna över den till Gustav Vasa. Med fantasins glasögon kan vandra och se och ytterligare avtryck av tidiga byggnader.
Med ett strategiskt läge vid Motala ströms utlopp har Munkeboda fungerat som stödjepunkt för biskoparna. Sägnen säger att det även låg ett Benediktinerkloster här år 855.
En fortsatt vandring till Henriksborgen som är en höglandsborg uppe på berget byggd av Vångasonen biskop Henrik Tidemansson under 1400-talets slut. Två rektangulära hus, på bergsplatån. I söder finns en mur som omslutit en inre borggård och ytterligare en mur. Väster om bergsplatån finns en klyfta med en vall, vilket troligen försvarat borgens ingång.
Efter ytterligare en stunds vandring kommer vi till Tångstad fornborg som är en av 
Östergötlands största fornborgar. De orangemålade stolparna visar oss vägen och leder fram till borgens nedrasade stenar som utgör lämningar från ett gigantiskt byggnadsverk. Här finns ro för själen med en vidunderlig utsikt över sjön Roxen. Är besöket förlagt till rätt tillfälle och med lite tur så kan vi få se kanalbåtarna Juno, Wilhelm Tam eller Diana sträva över Roxen.
Ett verkligt smultronställe och en lisa för själen. En plats för reflektion kring då, nu och sen, där natur och kulturupplevelsen möts. Där vi svagt kan höra bruset från framtiden tillsammans med medhavd matsäck. En plats dit jag ofta återvänder under årets olika skiften.
//Curt Andersson
