Alla inlägg av Jessica Benninge

Om Jessica Benninge

Jessica Benninge har varit marknads- och försäljningsansvarig på AMF Fonder under åren 2006 - 2011.

Tips inför nyår

Snart stundar ett fantastiskt nyår – nu ska vi rakt in i 2011! Förutom julstressen med allt som ska hinnas med kan det vara värt att ägna vårens deklaration en liten stund. Det är nog inte det första man tänker på (om ens alls), men ska man göra det måste det göras innan nyår.

Fonder Har du gjort vinster eller förluster under året är det nu du ska kvitta dem mot varandra. Det är skattmässigt gynnsamt att planera sin försäljning av fondandelar under året. Har du bara förluster under inkomstslaget kapital så får du utnyttja 70 procent av förlusten för att kvitta mot andra inkomster. Har du något att kvitta förlusten mot är den värd 30 procent i minskad skatt. Har du inget att kvitta mot är förlusten bara värd 21 procent. Äger du bara fonder kvittar Skatteverket allt åt dig i din förtrycka deklaration.

Pensionssparande Från och med 2008 har avdraget begränsats till 12 000 kronor om året. Mer än så är inte lönsamt att dra av, såvida du inte ex har en enskild firma. Då kan du dra av mer om du kan hävda att det är en ersättning för tjänstepension som en arbetsgivare skulle ha kunnat betala in. Betalar du som privatperson in mer än 12 000 kronor om året är det bättre att spara direkt i vanliga fonder för det överskjutande beloppet. Vill du börja spara i fonder hos oss, kan du göra det här

Vill man så kan man provdeklarera på Skatteverkets hemsida. Det kan vara bra om man ex sålt en bostad och vill veta hur mycket skatt som ska in. Belopp över 20 000 bör vara inne hos Skatteverket senast 14 februari nästa år.

Själv har jag fixat det ekonomiska, men gör inga stora satsningar på nyårslöften. Även i år har jag släppt satsningsområdet ”Beach 2011” och fortsätter satsa på det något lättare momentet ”Julskinka 2010”. Det går lika bra varje år.

Jessica Benninge

Snart kommer det nya pengar på ditt premiepensionskonto

Snart kommer årets insättningar in på ditt premiepensionskonto, i snitt 5 000 kronor per person. Varje år sätts ca 2,5 procent av din bruttolön (max 9 500 kr) in på ditt premiepensionskonto och för att avkastningen ska bli så stor som möjligt krävs det att fonderna ger en bra avkastning och har låga avgifter. Du får besked om vilka fonder och hur mycket pengar du har om du loggar in på pensionsmyndigheten (längst upp till höger). Det är gratis att byta fonder inom premiepensionssystemet och du gör det utan skattekonsekvenser.

Fondhandeln påbörjas den 14 december. De fondbyten som läggs efter midnatt den 9 december genomförs tidigast den 15 december.

Att göra ett aktivt val i premiepensionen kan vara det som ger din tillvaro en guldkant i framtiden. Jag förstår att det är jobbigt med alla val man hela tiden ska göra, men testa att avsätt en halvtimme och gör ett aktivt val. Du kan välja upp till fem fonder och det är bra att välja en mix av fonder som investerar i olika världsdelar. Tänk på att risk är väldigt personligt och att du inte ska känna att du oroar dig. Har du lång tid kvar till pensionen kan du lägga allt i aktiefonder. De har en högre risk än räntefonder, men ger också chans till högre avkastning. Om du ska ta ut pensionen ganska snart, eller inte vill ta så stor risk är det säkrare att ligga i räntefonder.

Avgiften för fondsparande är en viktig faktor när du ska välja fonder. Vid långa spartider, som till pensionen, är avgifterna väldigt viktiga. Höga årliga avgifter kan innebära en lägre premiepension för dig. Om du ska välja mellan två fonder inom samma kategori är det klokt att välja den som har lägst avgift. Vill du titta på våra fonder och avgifter ser du dem här.

Det är kul att se hur kapitalet växer. Jag till exempel vill ju alltid åka till Sydamerika och det vore väldigt roligt att få återvända till Colombias djungler som pensionär. Och alla de andra länderna också såklart…så jag tittar till min premiepension varje vecka. Eller ja, varje dag kommer väl sanningen närmare. Nördigt, jag vet, men jag kommer att bli glad för det när jag blir äldre. Och det är faktiskt lite kul 🙂

Jessica Benninge

Jomenvisst. Vissa fonder är onödigt dyra.

Fondbolagen effektiviserar, men det kommer inte spararna till godo i form av sänkta avgifter. I lördagens DN finns det en väldigt läsvärd artikel om att fonder är onödigt dyra. Min VD Fredrik är intervjuad då vi – AMF Fonder – för fjärde gången släppte vår studie över avgifterna på finansmarknaden. Studien omfattar drygt 800 fonder och den visar att avgifterna för aktiefonder har gått upp från 1,32 till 1,38 procent mellan åren 2005 till 2010. Samma utveckling visar blandfonderna där avgifterna har gått upp från 0,95 till 1,03 procent. Under finanskrisen gick avgifterna tack och lov ner något då många förvaltare tvingades att städa bort specialnischade fonder med höga avgifter.

I en granskning som E24.se gjort över Sveriges största fonder har de hittat tolv stycken som sticker ut, s.k skräckfonder. Det är stora och välkända fonder från de fyra storbankerna som konsekvent har misslyckats med att ge spararna det som de betalar för. Enligt E24:s beräkningar har spararna i de tolv fonderna under de senaste fem åren (2005-2009) förlorat 14 miljarder kronor. Alla aktie- och blandfonder på listan påstås vara aktivt förvaltade, men är i praktiken att betrakta som indexfonder. Det är såklart väldigt, väldigt tråkigt för kunderna att bankerna fortsätter att slussa in dem i fonder som är dyra och inte ger så bra avkastning. Om avgiften är för hög äter den upp avkastningen och resultatet blir pannkaka hur man är gör.

Avkastningen är såklart viktigast och avgifterna är alltid dragna när avkastningen visas. Men – ta några sekunder extra och jämför avgifterna på fonderna, det är i längden en ganska viktigt sak att tänka på. Särskilt för sparande på lång sikt.

Jessica Benninge

Hur avkastningen kan bli sämre på grund av rådgivarna

Förra veckan pågick det en debatt i tidningarna om hur de stora massbytena inom premiepensionssystemet förstör avkastningen i fonderna. Det är en komplicerad apparat det där.

Enligt en Prosperaundersökning har 12 procent av pensionsspararna anlitat ett ”förvaltarbolag”, dvs en rådgivare som gör bytena inom premiepensionssystemet för kundernas räkning. Rådgivarna står för 55 procent av de 4,5 miljoner byten som gjordes förra året.

Vad som händer är att en sparare betalar en rådgivare runt 600 kronor om året för att få hjälp med sin premiepension, då den är viktig. Man betalar bort sitt dåliga samvete över en sak som man inte hinner med eller känner att man kan tillräckligt mycket om (eftersom det finns ganska lite hjälp att tillgå via systemet). Vilket är helt ok, det är klart att man ska känna sig lugn över sin pension och om man känner sig osäker ska man ta hjälp, inga problem så långt. Förutom att det finns rätt många dåliga rådgivare och att det är en väldigt dyr tjänst kanske.

Rådgivarna är väldigt offensiva med att sälja sina tjänster via telefon, de drar in många kunder, får varje kunds pinkod och gör automatiserade massbyten för alla sina kunder samtidigt. Det är här det börjar bli problematiskt. De flesta fonder är gjorda för långsiktiga placeringar. Om rådgivare säljer och köper fondandelar för extremt stora belopp med viss frekvens blir det stora slag i fonderna. Förvaltaren måste snabbt sälja papper för att få fram pengar att betala ut från fonden, och det är ju sällan att allt går som smort – förvaltaren kanske vill bli av med andra papper än marknaden vill köpa just då. Det gör att avkastningen i fonden kan bli sämre. Alternativt får fonden hålla en hög likviditet från början för att klara av att hantera de oförberedda och kortsiktiga in- och uttagen ur fonden vid en inte alltid önskvärd tidpunkt. En hög likviditet blir en alternativkostnad för att istället investera pengarna i något som ökar i värde. Det drabbar de kunder som är kvar i fonden genom att de får lägre andelsvärden.

Diskussionen som pågår är att det måste vara frivilligt för ett fondbolag att ha sina fonder tillgängliga via rådgivarna och att åtgärder måste vidtas för att stoppa massflyttarna. Några fondbolag har redan lämnat premiepensionssystemet på grund av det här och fler kommer att vilja lämna om det inte blir någon bättring. Det vore synd. Istället för att de dåliga fonderna som inte många investerar i försvinner, blir det de bästa fonderna som kommer att lämna systemet. Tyvärr blir det vi, småspararna, som drabbas i slutänden.

Jessica Benninge

Inför privatekonomi som skolämne

Som ung går man inte riktigt och funderar över bostadslån och räntehöjningar, men när man växer upp så blir det ens verklighet, något man plötsligt ska kunna. Man borde förberedas för verkligheten lite tidigare, genom att privatekonomi införs som skolämne. Idag måste man själv ta ett mycket större ansvar för sin framtida pension och sitt sparande än vad äldre generationer har behövt göra, och de som faktiskt gör det har ett mycket bättre utgångsläge. Det är individens eget ansvar att se till att man får ut så mycket som möjligt av den procentsats av lönen som betalas in till pensionen. Då ska man såklart känna till vad som är viktigt! Till exempel att förvaltningsavgiften har en stor inverkan på den slutgiltiga pensionens storlek och att det är viktigt att se över sin premiepension någon gång om året.

Man måste ha någon slags budget – se på Lyxfällan på TV hur det kan gå – och inse sina begränsningar med pengarna. Mitt första jobb efter universitetet var på en av storbankerna där jag lärde mig en hel del om ekonomiskt beteende. Till exempel att om du missar att betala en räkning och får en betalningsanmärkning så beviljade vi inte några bostadslån, eller lån överhuvudtaget, på 3 år. Eller att om en kund hade en månadslön på 40 000, gjorde av med allting och inte sparade någonting fick denne inte heller lån då banken antog att personen inte skulle klara av den förhöjda månadskostnaden.

Allt annat som är viktigt i våra liv diskuterar vi. Alla har möjlighet att förändra sitt ekonomiska liv till det bättre om man lär sig det som ung. Det finns fantastiskt många bra anledningar till varför privatekonomi ska införas som eget skolämne på schemat. I en artikel i Dagens Industri härförleden blev vår VD Ingrid Bonde omnämd som fiktiv privatekonomiminister. Nu arbetar hon ju här hos oss, men det hade varit en bra utnämning.

Jessica Benninge

TER är ett mer rättvist mått för att visa kostnader

Dagens blogg är lite snusförnuftig och torr. Fast det är fredag. Ibland blir det så.

Jag tänkte skriva lite om kostnader, och framförallt förvaltningsavgift och TER, Total Expense Ratio. Förvaltningsavgiften är bara en del av kostnaden för din fond och oftast är fonden dyrare än vad du tror. Ett nyckeltal som det har börjats pratas och skrivas mer om i fondvärlden är TER, som visar den faktiska avgiften inklusive alla extrakostnader.

Fonder som är registrerade i Sverige har strikta regler att följa och de flesta utgifter ska rymmas inom förvaltningsavgiften. Många fonder som säljs i Sverige är dock registrerade utomlands. Jämför man avgifterna genom att titta på TER blir man medveten om att utländska fonder ofta kostar mer än vad man tror. De fonderna får ta ut kostnader för distribution, marknadsföring och styrelsearvoden vid sidan om, vilket gör att den totala kostnaden ofta blir runt 50 procent högre än vad förvaltningsavgiften visar.

Det är alltså mer rättvist att jämföra avgifterna genom att titta på TER istället för att titta på förvaltningsavgiften. Vill man inte ha några överraskningar på kostnadssidan ska man leta efter svenskregistrerade fonder utan prestationsavgift. Kom ihåg att när avkastningen visas är alla kostnader dragna.

Morningstar har ex valt att flytta fokus från förvaltningsavgiften till TER. I sökningen ”Översikt” visas nu TER istället. De som vill se avgifterna mer i detalj hittar övrig information i vyn ”Avgifter”. På vår hemsida kan du se våra kostnader under ”Avgifter”.

Vi på AMF tycker att det är viktigt med låga kostnader.Vad vi har för TER på våra fonder? Exakt samma som förvaltningsavgiften. Så det blir pengar över till en rejäl fredagsmiddag. Trevlig helg!

Jessica Benninge

Gordon Gekko: Någon påminde mig om att jag en gång sa ”Girighet är bra. Nu verkar det som det är lagligt”

Igår var jag och såg en förhandsvisning av Wall Street 2 – Money never sleeps. Det är 23 år sedan den första filmen hade premiär, vilken var tänkt som en slags moralsaga, men istället blev börshajen och citatmaskinen Gordon Gekko en förebild i finanskretsar och gjorde att unga killar ville börja arbeta i finansbranschen. Till regissören Oliver Stones stora förvåning. Gekko blev bilden av den framgångsrika, känslokalla finansmannen i breda hängslen och bakåtslickat hår, döpt efter en reptil. Regissörerna såg egentligen ner på den typen av livsstil, men som jag läste nånstans ”de var ju tvungna att framställa den som lockande, ingen hade ju velat gå och se en film om några trista typer på en bank” Det blev en kultfilm med repliker som ”om du behöver en vän, skaffa dig en hund” och ”lunch är för veklingar”.

Den nya filmen ger oss möjligheten att ta ner Gordon Gekko på jorden. Den tar upp något som precis har hänt på verkliga Wall Street – börskraschen 2008. Så kallade subprimelån gavs ut till i princip alla husköpare oavsett kredivärdighet. Lånar man ut till personer som har svag betalningsförmåga så är risken stor att man som långivare förr eller senare hamnar i svårigheter. I början av filmen håller den reformerade Gordon Gekko en föreläsning för studenter där han förutspår finanskrisen 2008 då både låntagare och långivare har blivit fartblinda. Han hade under sina 8 år i fängelset haft tid att tänka efter. En annan aktuell sak i filmen är att den nya unga finanskillen visserligen vill tjäna pengar, men han vill göra det genom att investera i en grön ekonomi.

Den handlar om människor som försöker balansera sin kärlek till pengar och makt med sitt behov av riktig kärlek. Vid ett tillfälle i filmen säger Gordon Gekko att ”Pengar är inte den värdefullaste tillgången i livet. Det är tiden. Tid är en tillgång som försvinner”. Och visst är det så. Inte för jag trodde det skulle komma från Mr Gekko dock… 

Vad jag tyckte om filmen? Jag tyckte den var bra, och ja, vid ett tillfälle blev jag också lite rörd. Vad killarna verkade tycka? Att det var för mycket känslor och för lite girighet. Men också att det högg till lite i magen med tanke på vad som precis hänt HQ.

Jessica Benninge

Miljonär innan 30 genom att spara

Jag läste precis en blogg om en kille som hade bestämt sig för att bli miljonär innan han fyllde 30. Han började spara när han var 25, levde väldigt snålt, månadssparade och gjorde vissa engångsinsättningar. Han lyckades. När han fyllde 30 hade han sin första miljon. Det är klart att han hade lite pengar som han redan sparat ihop när han vid 25 års ålder ”startade”, och man måste ju börja någonstans. Samt att han också hade ett stort intresse av fond- och aktiemarknaden. Jag blev imponerad av hans målmedvetenhet. Var tredje månad levde han extra, extra snålt och de pengarna han då sparade la han in i en högriskinvestering som inte påverkade det vanliga sparandet. Smart.

Jag månadssparar också varje månad, det är bra på så vis att man aldrig ser pengarna innan de har försvunnit in på sparkontot. Det är ett sparande som bara rullar på. Det är såklart bra att ha lite koll på sina investeringar, sprida riskerna och spara i olika fonder. Det är bra att ha både aktie- och räntefonder, en för långa sparhorisonter och en för lite kortare.

Jag har redan fyllt 30 och jag lär inte bli miljonär inom en överskådlig framtid. Men jag sparar varje månad och då och då tar jag ut en del av pengarna och åker till Sydamerika. Nånstans gör det mig lyckligare än att vara miljonär.

Jessica Benninge

Klarspråk är ett bra språk

Det är lite chockerande att det har hänt igen. HQ Bank, en av de mest prestigefulla bankerna, har brustit i sin interna kontroll och hela banken går i putten. Precis som med Carnegie. Frågan är hur det kunde hända? De fick ju första varningen redan 2008. Jag läste en rätt rolig krönika av Malin Siwe där hon tar upp att Finansinspektionen kanske borde tala lite mer klarspråk – inspektörerna har ”ifrågasatt” och de ”uppmanade” banken att göra en ny riskvärdering. FI talar gammal diplomatiskt kanslisvenska, där man har en förkärlek för att underdriva. Nya generationens tjänstemän kanske inte riktigt förstår allvaret bakom orden? Kanske borde de, som Malin skriver, berättat att de ansåg att HQ Bank var helt off och omedelbums måste göra en ny riskvärdering.

Som småsparare är man skyddad via den statliga insättningsgarantin upp till 500 000 kronor om ens bank skulle gå i konkurs. Om ett fondbolag, ex HQ Fonder, skulle gå i konkurs övertas fonderna antingen av en annan förvaltare eller så upplöses fonden och andelarna delas ut. I det här fallet har HQ Fonder redan övertagits av Öresund. Det är alltid skild ekonomi mellan fonden och fondbolaget. Fondandelarna ägs av kunderna och är inte en tillgång hos fondbolaget. Tillgångarna förvaras hos ett förvaringsinstitut, oftast en bank, för att skydda spararna. Skulle förvaringsinstitutet hamna i problem påverkas inte tillgångarna. Man är alltså ganska skyddad som småsparare.

Men faktum kvarstår – vi arbetar i en förtroendebransch och människor måste känna sig trygga med vem de anförtror sina pengar. Sådant här får inte hända.

Jessica Benninge

Svenskarna är fantastiska

Svenskarna är fantastiska på många saker. Även om vår självbild inte alltid är så himla toppen. Att vara ”osvensk” är tydligen något av det finaste beröm man kan få. Det är ju lite märkligt kan man tycka, när många av svenskarna enligt en färsk undersökning tycker att Sverige är världens bästa land att leva i. Sommaren kan i och för sig vara lite opålitlig, men när den väl är här så finns det inget som slår den.

En sak är vi svenskar faktiskt bäst på – att spara i fonder. Inget land i världen slår oss när det gäller hur stor andel av befolkningen som sparar i fonder enligt en färsk undersökning. Alla svenskar har blivit fondsparare bland annat genom premiepensionssystemet. Visste ni att två tredjedelar av alla barn är fondsparare i Sverige? Rätt fantastiskt! Tänk att ha pengar till ett körkort eller insats till en egen lägenhet när man blir vuxen.

Själv är jag osäker på om den svenska sommaren egentligen kommer innan juli… Så imorgon åker jag till Argentina. Där är det vinter just nu, men ändå lite varmare än i Sverige. När jag kommer tillbaka den 1 juli har sommaren säkert kommit. Lika fantastisk som alltid.