Sådär, redan har två månader som pensionär passerat och det kan vara dags att stanna upp lite och fundera på vad som har hänt. Nu är det mindre än 300 dagar kvar av mitt första år som pensionär. Vi är tillbaks i stan efter en lång och skön semester på landet.

Att skapa nya vanor har varit svårare än jag trott. Det verkar som vi lever i stort sett efter samma tidsschema som när vi jobbade. Hunden gör sitt till och tycker att klockan sju är i senaste laget för första promenaden. En annan sak är att behovet av att vara i stan, i mitt fall Stockholm, helt verkar ha försvunnit. När jag kom till tågstationen förra veckan hade jag inte varit inne i stan sedan min sista arbetsdag.

Något som vi lyckats med är att ha mer tid utomhus. Det är så skönt att hinna med trädgården på dagtid och inte behöva planera in någon timme på helgen. Nu blir nästa steg att hitta tillbaks till bra träningsvanor. Jag har helt enkelt blivit ganska lat över sommaren så nu gäller skärpning inför träningsresan i september. Gymmet nästa!

Just nu har Minpension.se en tävling på Instagram under rubriken #odlapension. Lägg upp några bilder som symboliserar hur du tänker när det gäller att ta hand om din pension. Då kan du vinna en bok som heter just ”Odla din pension”.

Jag tittade igenom semesterbilderna och funderar på att vi behöver ju inte odla pensionen alldeles själva. Vi tar också del av det som andra före oss planerat och vårdat. Som ett hundra år gammalt körsbärsträd i trädgården som fortfarande ger så mycket bär till oss idag.

Carina Blomberg

Att anpassa sig till att vara ledig går alldeles utmärkt, framför allt så här på sommaren! Fast jag vet inte riktigt om jag har semester eller om det här tillståndet ska gälla för gott.

Nu har vi haft stugan full med släkt och vänner. Full fart, grillning och sena kvällar. Allra roligast är nog när barnbarnet kommer på besök. Han har hunnit bli fyra månader och är förstås världens finaste. Det är en helt annan känsla att bli mormor jämfört med när vi fick våra egna barn. Då kände man ansvaret tungt, funderade på hur allt skulle bli och planerade både för dagen och för framtiden. Som mormor kan man bara njuta, hjälpa till där det behövs och köpa lite saker han egentligen inte behöver. Behöver och behöver förresten, kanske hör hoppgungor och leksakståg till det nödvändigaste. Det kan man ju kosta på sig när föräldrarna står för mat och blöjor. Att få följa en ny liten kille på hans väg ut i världen ska bli så roligt. När det hinner gå några dagar emellan vi ses kan jag också se hur snabbt han utvecklas. Möjligheten att finnas där när det behövs är ju mycket större nu när vi är pensionärer och vi litar på att föräldrarna säger ifrån om det blir för mycket.

Det är ganska tunt med pensionärsnyheter så här under semestern men i förra veckan var prognosen för den allmänna pensionen klar för 2016. Det blir en bra höjning med 4,2 procent på inkomstpensionen. Faktiskt mer än många löneförhöjningar som jag minns det men då har ju pensionerna både sänkts något eller haft väldigt blygsamma höjningar de senaste åren.

Carina Blomberg

Dags för årets sista sommarbloggare Jöran och Elsa Magnusson. De berättar här på Pensionsbloggen om sin tid som pensionärer.

Vinter i Spanien och sommar i Sverige. De sista dryga tio åren har jag och min hustru drömt om hur vi ska tillbringa vår tid när vi själva kan bestämma över vår tid.

Vi började vårt pensionärsliv för några år sedan med att avveckla allt boende i hus, lägenhet och bor nu i vårt rullande hem. Tänk er att oavsett var vi stannar så är hemmet med, bara utsikten från fönstren som varierar. Skulle vädret vara allt för dåligt är det bara att ta beslut om att veva upp stödbenen och dra vidare.

Hösten 2014 gjorde vi slag i saken och kopplade vår husvagn efter bilen och resan gick söderut. Vi hade planerat för att tillbringa vintern någonstans i Spanien, var visste vi inte då utan vi skulle göra lite stopp på vägen på några campingar som vi tittat på via internet. Vi hamnade i Cabo de Palos intill den fantastiska Mar Menor ca 12 mil söder om Alicante. Har haft en underbar vinter med sol och värme mest hela tiden. Suttit i linne och shorts ute i solen, visst vi har haft lite blåst men varmt ändå. Vi har under våra månader i Spanien träffat många nya vänner, börjat spela boule, går ut och äter eller bara tar en tappas med ett glas vin oftare än vi någonsin kan göra i Sverige.

Sista april kom vi ”hem” till Sverige och har den sista månaden haft mer regn, blåst och kyla än på hela vintern.

Sommaren tillbringar vi vid en härlig insjö på Tydingesjönscamping i Broby. För er som har vägarna förbi kan vi berätta att här har man bil-café på tisdagarna, pensionärsdans varannan onsdag, MC-café på torsdagskvällarna och dans till orkester på fredagarna. Sen finns det mycket vackert att se runt om i Skåne.

Vi njuter nu av att träffa barn och barnbarn så mycket vi kan. Träffar vänner och umgås innan resan går söderut igen i slutet av september.

Vi lever vår dröm!

Jöran & Elsa Magnusson

Följ oss gärna på vår blogg

Vår femte sommarbloggare för i år heter  Anita Högblom. Anita berättar här på Pensionsbloggen om sina fantastiska vandringar.

Min man och jag är med i en vandringsgrupp inom fackföreningen Visions pensionärsförening. Vi är oftast 25-30 personer som träffas varje onsdag förmiddag för att vandra 7-8 km på olika platser inom kommunen eller ibland i närliggande kommuner. Under 10 år i följd har gruppen dessutom gjort en veckoresa till andra delar av landet och helt nyligen har vi genomfört årets resa till Öland.

För mig personligen var detta en stor upplevelse eftersom jag tidigare bara varit på Öland vid ett tillfälle 1976 och då bara besökte Solliden. Nu fick vi tillfälle att se en hel del av södra delen av denna blommande ö. Vilken blomsterprakt, inte minst minns man de överdådigt blommande syrener som så här i maj omgärdade minsta lilla villatomt.

Under vandringar på Jordtorpsåsen, på Alvaret och i Ottenby lund fick vi se olika naturtyper och dess växtlighet. Våra kunniga guider försökte tålmodigt pränta in namnen på många av de mer eller mindre vanliga växter som översvämmade marken, inte minst på Alvaret där man bitvis bara såg blått, gult och vitt så långt ögat nådde, här och där uppblandat med rosa och lila orkidéer. Ölandssolvända var lätt att lära sig men jag tror att vi alla dessutom lärde oss åtminstone krutbrännare och bergsskrabba (fantasieggande namn!).

Under vandringen på Alvaret gjorde vi ett annat möte när vi rastade vid Dröstorps ödegård. Där fanns ett gäng frigående ungdjur som blev så glada över att få besök. Lite blyga var dom nog men när vi sen gav oss iväg därifrån blev det fart. I sporrsträck kom hela skocken skenande efter oss och första tanken var ju hur vi nu skulle bli av med dom men dom kom på andra tankar och allt ordnade upp sig.

Något som var minst lika givande som de botaniska studierna under vandringarna var de avspända samtalen med kamraterna där ämnena flödade vilt och omväxlande. Vid det här laget känner vi varann ganska väl och kan prata om i stort sett vad som helst. Om man inte känner för att prata någon gång så är det ingen som har synpunkter på det heller. Man får vara som man är.

Nu har vi sommarlov från vandringarna och längtar redan till den 12 augusti när vi börjar igen. Att vandra är att leva!

Anita Högblom

Vår fjärde sommarbloggare för i år heter Hjördis Vennerholm. Hon berättar här på Pensionsbloggen hur hon disponerar tiden mellan arbete och ledighet.

Tiden går fort nu är jag inne på mitt 71:a år. Jag älskar mitt arbete och blir lika glad när mobilen ringer och någon behöver min hjälp.

Jag är personlig assistent och i sommar jobbar jag ganska mycket då delar av personalen har semester. Då sommaren lider mot sitt slut tar jag semester och åker tillsammans med mannen i mitt liv sedan 31 år, till franska Rivieran, närmare bestämt Nice. Där njuter vi av långa promenader varvade med god mat och dryck.

Vi brukar hyra bil för att besöka Fontaine de Vaucluse. Vi vandrar i bergen och besöker vårt speciella smultronställe där intar vi bröd, ost och vin sittande på var sin sten.

Hemma igen, om inte arbetet kallar, tar vi långa promenader i skog och mark, plockar blåbär, lingon och svamp. Finns det något godare än en hemkokt lingonsylt? Min sambo anser att jag kokar den godaste sylten och jämför med sin mor som var väldigt duktig på detta.

Det finns mycket sevärt i Aneby, exempelvis en pyramid där adelsmannen Malte Liewen Stierngranat ligger begravd med sin familj. Söder om Aneby finns en tre och en halv meter hög fallossten, som är 2 000 år gammal, vilken vi besöker varje julafton medhavande ett mindre julbord oavsett väderlek. Och så har vi Stalpet, södra Sveriges högsta vattenfall med sina 20 meter.

Jag tycker att det fantastiskt att man fortfarande har förmånen att kunna arbeta och samtidigt få njuta av livet och ledigheten.

Hjördis Vennerholm

Dags för tredje sommarbloggaren för i år. Vi välkomnar Olle Olsson som tipsar sevärdheter i norra Skåne här på Pensionsbloggen.

Bjärnums museum

I Bjärnum finns ett av Sveriges finaste landsortsmuseum. Här finns skolmuseum, lantbruksmuseum, snickerimuseum, teknik och biblioteksmuseum, här finns också över 300,000 föremål. Av föremålen finns t.ex. 24 stolar gjorda av 24 sorters träslag och många föremål i miniatyrer täljda av en i bygden boende på sin tid. Museet ligger vackert beläget i skogskanten 15 km. i Bjärnum norr om Hässleholm. Mer information.

Tykarpsgrottan

En annan verkligt intressant sevärdhet finns i utkanten av Hässleholm det är Tykarps grottan i Ingnaberga. Grottan är 12 meter under jord och i den bröts kalk från 1700-talet till år 1880. Nu är den ett populärt och unikt besöksvärt ställe. Gruvan är ca: 10.000 kvm. stor med labyrinter av gångar och pelarsalar, man kan få guidade turer. Ett besök här glömmer man inte så lätt. Se öppettider.

En av Sveriges största modelljärnvägar

Den finns i Hässleholm och är 40X15 meter stor med 1200 meter räls och 300 växlar. Själva anläggningen är uppbyggd som ett landskap i miniatyr av bygden och byarna kring Hässleholm, här finns bl.a. ett 100 tal hus och 3000 träd. Det är populärt för både vuxna o och barn. Det här kan ni också se på internet angående öppettider m.m.

Olle Olsson

Dags för andra sommarbloggaren för i år. Vi hälsar Nadja Blomqvist välkommen till Pensionsbloggen.

Spännande att renovera hus när man inte är på plats! Kommunicerar med snickaren med SMS och mobilbilder. Oj, blev fönstret så litet! Jag vecklar ut tumstocken och mäter dörren här hemma för jämförelse.

Jo, jag hade avsatt tio dagar för att kunna vara närvarande och följa arbetet, men under dessa dagar visade sig inte en enda hantverkare. Man måste vänta in golvläggaren som skulle lägga flytspackel på värmeslingorna i golvet. Innan dess fick ingen gå in i rummet, och allt arbete stannade av. Turligt nog var det rätt årstid och bra väder för naturvandringar. Den långdragna, kyliga våren gjorde att många växter blommade samtidigt; alltifrån blåsippor i norrsluttningarna till majviva och kattfot. Och med hjälp av Botaniska Föreningen har jag skådat och ”kryssat” alpnycklar, en orkidé som bara växer på några få platser på nordvästra Gotland.

En knipa med tio ungar simmade en morgon i vår damm! Nästa dag var hon försvunnen. Vi spårade henne till stenbrottet en halv kilometer bort. Där kunde vi bara räkna till nio ungar. Hon måste ha vandrat över landsvägen och längs grusvägen med alla sina barn, men förlorat en på vägen. Några dagar senare hade hon flyttat igen, till vattenreservoaren i skogen. Hur gick det till? Det måste vara mödosamt att flytta, men jag kan förstå henne. Med så många ungar att föda och gömma, behövs större ytor och ett mer ostört läge. Jag hoppas att hon får behålla sina nio tills de kan flyga till större vatten. Nästa gång vi kommer ska vi gå till vattenresevoaren för att se om vi kan upptäcka henne där.

Nästa gång vi kommer blir det också spännande att gå in i det nya badrummet…

Nadja Blomqvist

Det är dags för första sommarbloggaren för i år. Vi välkomnar Björn Suneson till Pensionsbloggen.

Som pensionär har du något som de flesta yrkesverksamma saknar; tid. Men tro inte att den tid du en gång saknade nu ska räcka till allt du vill göra som pensionär.

Som journalist hade jag ett fritt och bra jobb, hade möjlighet att ägna mig åt min passion- långdistanslöpning. Under många år sprang jag varje dag till och från arbetet och la också in en joggingrunda i anslutning till lunchen. Toppen och ännu mer skulle jag springa när jag gick i pension. Blev det så?

Nej. Det blev faktiskt bättre. Och väldigt annorlunda. För fem år sedan, vid 62 års ålder, gick jag i avtalspension. Hur skulle det nu bli med löpningen? Jodå, det har rullat på bra och jag har sedan dess hunnit med att springa två gånger över den amerikanska kontinenten. Jag hade visserligen som yrkesverksam gjort samma sak två gånger tidigare men pensionärslöpen sticker ändå ut.

Tidigare var livet mera inrutat. Det gällde också att springa när tillfälle bjöds. Och också att ha stenhård disciplin. Det gällde att få ihop en massa mil i veckan och prestera bra på tävlingar trots att jag bara var motionär. Den ende som ställde kraven var jag själv.

Som avtalspensionär och nu som ”riktig” pensionär har mycket ändrats. Jag springer visserligen ungefär lika mycket som tidigare- inte mera som jag först trodde- men löpningen har ändrat karaktär. Kraven på prestation har minskat och löpningen har blivit roligare. Det ständiga milnötandet har övergått till att jaga upplevelser. Mina joggingrundor är numera små dagsutflykter, sightseeingar till nya platser jag inte varit på. Bor du dessutom som jag i Stockholm finns det hur mycket som helst att se. Och jag har tiden på min sida, behöver heller knappt passa några tider. Det är först som pensionär jag känner mig riktigt fri.

Ändå räcker väl tiden inte riktigt till. Men det spelar ingen större roll. Det du inte hann med att göra idag kan du göra imorgon. Själv funderar jag på att våren 2016 göra ett femte löp över USA. Men skulle det inte passa just då, ja då är det bara att skjuta på saken.

Björn Suneson

Bildtext: Björn Suneson har som pensionär sprungit tvärsöver USA. Våren 2016 planerar han sitt femte ensamlöp över den amerikanska kontinenten. Bilden är från Utah.

Under den här rubriken kommer AMF:s tidigare trygghetsekonom Carina Blomberg att blogga under sitt första år som pensionär. Följ med på den resan och ge gärna dina tips som kommentar här i Pensionsbloggen.

Hur kommer det här året att bli? Jag har faktiskt ingen aning men tänker att det kanske är som att bli förälder. När man hållit på ett tag så är det helt naturligt. Eller kommer det att bli svårt att ställa om från yrkesliv till pensionärsliv även om man planerat aldrig så noga? Hur blir det att vara två vuxna och en hund som är hemma dygnet runt? Följ med mig på det här första året och kommentera gärna.

Nu har jag alltså förflyttat mig från att vara landets enda trygghetsekonom till att tillhöra en mycket större stam, pensionärerna. Allt finns ju på Google så jag börjar där. Nästan 800 000 träffar finns det på ordet ”pensionär” och högst upp hittar vi Pensionsmyndigheten. Det låter väl rimligt. Värre är det med Wikipedia som säger att pensionär är en person som gått i pension men i vardagligt tal ”äldre människor i allmänhet”. Hm, det känns inte så kul men frågar man någon ungdom idag så är väl det svaret man får.

Hur som helst är jag nöjd så här långt. Blommorna från avtackningarna förra veckan blommar fortfarande och minnet från vänliga ord finns kvar. Mitt lilla extrajobb har redan startat och verkar bli riktigt roligt. Svårast hittills har varit att få igång mobilen. Där behövdes expertkompetensen tillkallas (ungarna alltså) men nu fungerar den också.

Fortsättning följer!

Carina Blomberg