Taggarkiv: Kulla-Gullas lilla lila

AMFs pensionärer recenserar boken Kulla Gullas lilla lila

I handeln finns flera handböcker för dig som börjar närma dig pension eller är pensionär. Vi bad våra experter läsa tre av dessa böcker – nu är det dags att publicerar den första recensionen. Denna vecka har AMF pensionärerna Irené Holmdahl, Ann-Eivor Önnerdal, Gunbritt Haglund, Gunnel Blom Persson och Inger Svanvik recenserat boken Kulla Gullas lilla lila av Cecilia Hagen.

Irene: ”Jag har gjort en ny bekantskap, Cecilia Hagens Kulla-Gullas Lilla Lila. Boken var Kulla-Gullaupplagd på ett mycket trevligt sätt, ABC-bok om livet efter jobbet och som pensionär. Cecilia Hagen har prickat in massor av händelser och situationer, som stämmer in på oss Kulla-Gullor. Varje kapitel såg man fram emot att få läsa. Boken handlade om nästan allt som rör oss Kulla-Gullor t ex. barn-barn, charm, galghumor, hänga me, fester, positiv livssyn med mera. Jag skulle kunna ge mer exempel, jag tycker LÄS BOKEN, en spännande, igenkännande, humoristisk bok och en underton av allvar. Mycket nöje önskar jag Er läsare.

PS: Jag bjuder även in männen, att läsa och begrunda denna bok om oss kvinnor i pensionsåldern.”

Gullbritt: ”Det är en både lättläst och underhållande bok som i ABC-form tar upp allt som rör en kvinna i pensionsåldern. Den går också igenom mycket av det som kan hända och vad som är giltigt i ett pensionärsliv. Det är en stor igenkänningspotential i bokens alla delar och många är de leenden som sprids vid läsningen av boken. En trevlig och småputtrig bok som också ger en del tips!”

Gunnel: ”När jag först började läsa boken tyckte jag att den var pessimistisk och nästan trotsig. Tyckte nog inte att jag fick några konkreta tips men när man kom längre in i boken var den lite mer underhållande kanske ska man läsa den flera gånger. Den var lätt att förstå. En mening som fanns i början av boken och som jag nog alltid kommer ihåg var; När åren börjar ila klär man sig i lila: och det stämmer.”

Inger: ” Den är lättläst, trevlig och bitvis underhållande. Har jag någon nytta av den nu när jag är pensionär? Knappast, den ger ett igenkännande leende ibland, men när hon flera gånger återkommer till och undrar hur det blir när hon inte längre har tidningens bil att tillgå och inte ens datorn som ju också är tidningens, så känns det bara fånigt.

Alla vi andra har ju själva fått ombesörja den biten. Så varför ta upp en sådan sak. Vissa saker tas upp som om det är löjligt att ens bry sig. Hon skriver under bokstaven I: Knip. Där är det ju många som kanske skulle behöva läsa att det finns hjälp att få om man går till en doktor. Jag kommer inte att ha nytta av boken i mitt liv.”

Ann-Eivor: ” Så sant som det är skrivet/sagt. En hel del av oss tillhör faktiskt till Kulla-Gullas läsare. Böcker som vi som unga drömt in oss i. Vem tilltalade inte huvudpersonen Gulla-Gulla? Söt, plikttrogen och förståndig. Underbart att läsa som ung. Detta i en tidig ålder, vars fortsättning vi inte ens kunde drömma om på 40 – 50 talet men nu sitter med facit i handen, resultatet av vårt yrkesliv m.m.

Att ha lämnat arbetslivet som man ägnat sig åt i många år behöver inte innebära att vi plötsligt alla skulle tillhöra en homogen grupp pensionärer i sinnet. Från början till slut är vi alla individer oavsett ålder, antingen vi är kreativa och spritter av livslust och tiden knappast inte räcker till eller ångestladdade individer som saknar sitt arbete att gå till. Människor som känner sig ensamma och övergivna för att de inte har någon partner, andra som känner olust att vanka tillsammans med någon hela dagarna. Detta möter vi i Cecilia Hagens bok.

Att vi Kulla-Gullor skulle betrakta oss själva som antikviteter är otänkbart även om det skulle finnas andra som anser oss föråldrade tar Cecilia Hagen också upp.

Allvarligt talat kan vi som lämnat vårt yrkesliv inte vara alltigenom oförmögna att prestera i stort sett samma fortfarande. Nu med den skillnaden att vi kanske har fritt att välja våra sysselsättningar och är fria att strukturera vår vardag. Att vi går i pension i en viss ålder handlar om en samhällsstruktur, som ser ut som den gör för närvarande. Samtidigt hör vi talas om människor som i hög ålder jobbar fortfarande.

Att var period i individens liv har sin glansperiod och tas över av något annat som står i sin glans eller är på topp i individens eget val i en ny period. Hur som helst. Cecilia Hagen tar upp livets struktur som det kan se ut. Det handlar om livets vardag, familj, själ och kropp och döden. Det vi alla är förknippade med, om än med olika struktur.

Det gäller att ta tillfället vid flykten:” Carpe Diem”, strukturera våra resterande liv på ett så bra sätt som möjligt och ta det här med ålder med ett lugn och ro. Boken är underfundigt skriven, lätt att förstå med en alltigenom humoristisk grundton. En bok som kan rekommenderas och läsas även av dem som står utanför Kulla-Gullas krets.”

Av våra AMF pensionärer fick boken Kulla Gullas lilla lila genomsnittsbetyget: 6
Boken ges ut av Bonnier fakta, mer information från förlaget hittar ni här.