Taggarkiv: pension

Efterlevandeskydd i topp

Här på Pensionsbloggen har vi möjlighet att se vilka ämnen och inlägg som blir allra mest lästa. Det ger oss inspiration till framtida blogginlägg och vi ser att intresset är stort för det som händer åren innan och efter man går i pension. Så här kommer 5-i-topplistan från 2010-2013 :

  1. Efterlevandeskydd i den allmänna pensionen
  2. Morot att jobba efter 65 år
  3. Förtida uttag av pension
  4. Ta ut pension medan du jobbar
  5. Skatt för pensionärer

Det är tydligt att de ämnen som är intressantast att läsa om också är ämnen som inte är så lätta att förstå första gången man hör talas om dem. Att hålla ordning på efterlevandeskydd och återbetalningsskydd är viktigt men då måste man också fundera på hur man vill ha det. Är det trygghet för familjen eller högre pension till mig som är viktigast?

Att ta beslutet att gå i pension kräver också eftertanke och där finns många valmöjligheter. Ska jag gå tidigare, ta ut vissa pensionsdelar medan jag jobbar eller fortsätta jobba efter 65?

Vi hoppas Pensionsbloggen ibland kan hjälpa till att reda ut begreppen och kundservice kan alltid hjälpa till om du har frågor som berör just dig.

 

Carina Blomberg

 

Återbetalningsskydd – en viktig fråga

Nu blir det lite enklare att bestämma sig för om man vill ha ett återbetalningsskydd på sin tjänstepension eller inte. Konsumenternas försäkringsbyrå har i sin Pensionsguiden gjort så att du direkt kan se hur ett återbetalningsskydd påverkar din framtida pension.

Återbetalningsskyddet gör att den närmaste familjen får dina hopsamlade pensionspengar om du går bort. Om du avstår från återbetalningsskyddet blir i stället din egen pension högre genom att du får arvsvinster.

Om du avstår från att välja för tjänstepensionen får du det alternativ som finns i förvalsalternativet. För anställda inom kommun- och landsting får man en traditionell försäkring med återbetalningsskydd, i de övriga avtalen en traditionell försäkring utan återbetalningsskydd.

Det gäller att fundera över i vilka livsfaser som man behöver säkerställa att familjen får pengar. Har man en stor familj att försörja och kanske är ensamförsörjare eller huvudförsörjare väljer nog de flesta att ha ett återbetalningsskydd. Likaså väljer några att behålla det för att de skulle ha svårt att få en godkänd hälsoprövning om man vill lägga till ett återbetalningsskydd senare.

Men många andra skulle tjäna på att ta bort återbetalningsskyddet när barnen flyttat hemifrån och det kan vara dags att mer tänka på sin egen pension. Tar man bort återbetalningsskyddet i tjänstepensionen kan den egna pensionen bli ca 10 % högre. Här kan du se hur det påverkar just din pension.

 

Carina Blomberg

Vad kvinnor tror om sin pension

Nu i veckan var jag ute och åt middag med några gamla vänner. Jag vet inte om det har med åldern att göra men vi gled av någon anledning in på pensioner och hur länge vi tänker jobba.

Mina kompisar tycker det ska bli skönt att gå i pension så småningom men den allmänna åsikten var att det var ett fattigt liv som väntade. När jag frågar hur man vet det är svaret att det vet ju alla människor. Utom jag då tydligen.

En åsikt som har kommit fram i undersökningar som minpension.se gjort är att den totala pensionen blir hälften eller mindre än hälften av vad man haft när man jobbat. Så är det inte för de flesta utan sanningen är ofta att man hamnar på 60-65 procent av den tidigare lönen. Speciellt kvinnor var pessimistiska när det gällde den framtida pensionen.

Men som i de flesta sammanhang är det bättre att veta än att tro. En enkel koll på minpension.se ger en god bild av vad du kommer att få i pension en dag. Då är det lättare att bestämma hur man vill göra när det är dags. En bra inspirationskälla till vad man kan hitta på är också alla pensionärers historier här på Pensionsbloggen nu under hösten.

Carina Blomberg

Gästbloggare Inger Svanevik: Farmor jag älskar dig

Veckans gästbloggare heter Inger Svanevik och är från Göteborg numera boende i Kinna. Inger har arbetat inom sjukvården som biträde, undersköterska och det sista som onkologisjuksköterska. Här skriver hon om tankar om att bli äldre och ett av hennes stora intresse hundar.

 – FARMOR JAG ÄLSKAR DIG 

Elliot tre år säger detta när hans mamma och jag hämtar honom på förskolan. Jag är 66 och har haft en hel del jobbiga år. Ovanstående kommentar är balsam för själen.

Detta är jag med mormor Wilma och mamma Lisa som är ljus.
Detta är jag med mormor Wilma och mamma Lisa som är ljus.

De jobbigaste åren var när mellansonen var sjuk. Han hade en hjärntumör och han tyckte att det var så orättvist att andra barn kunde få vara friska, medan han själv bara blev sämre och sämre. Det var svårt att vara en bra mamma till de tre sönerna. Storebror Kristian och lillebror Patrik fick stå tillbaka för Mattias som ofta vistades på sjukhus och behövde mer och mer hjälp. Mattias dog 12 år gammal.

Elliot är son till Patrik och jag har den stora förmånen att få vara med Elliot när mamma o pappa arbetar konstiga tider eller behöver ta hand om varandra. Det är så underbart att få vara en viktig person i barnbarnets liv.

Att vara 66 år är både skönt och sorgligt. Skönt såtillvida att jag inte måste vara tipptop klädd, även om det också är kul. Jag kan dra på mig det som känns praktiskt. Jag kan sova hur länge jag vill eftersom jag inte måste till jobbet. Det är så fantastiskt att kunna vara den nattuggla jag är. Det spelar ingen roll om jag lägger mig vid två-snåret.

Det sorglia är att mina barnbarn är så små. 8, 5 och 3. När jag är 76 är de 18, 15 och 13. Jag får se till att jobba hårt för att hålla mig så frisk som möjligt, så jag kan uppleva dem som vuxna.

Det måste bli mer tid på gymmet och mer tid att vandra i skogen och längre promenader med hundarna. För ett år sedan fick vå ena hund valpar. Valparna är blandras Golden/Labrador.

Här är valparna med sina familjer på en valpträff vi hade i våras.
Här är valparna med sina familjer på en valpträff vi hade i våras.

 

 

 

 

 

Jag har det så bra, trots att min pension inte blev så stor. Mycket sjukskrivningar och så gick jag in i och fastnade i en vägg. Men nu mår jag bra efter att ha fått bra hjälp av psyk här i Kinna. Jag har det bra, jag har en låg pension så jag klarar mig. En fin sambo, våra hundar och mina härliga barn med familjer. Nu har vi flyttat in i en liten lägenhet med uteplats. Så idag har jag planterat vildvin mot hundstängslet för att det skall bli lite finare. Jag har också planterat rosor. Inbjudningskort är skrivna till vårt kompisgäng, vi skall träffas och äta gott och sedan åka till en sjö och skicka upp Thailändska ljuslyktor till minne av en i gänget som nyss dog.

Som pensionär njuter jag av mina intressen körsång, musik, litteratur, handarbete, hundar, natur och människor.

/Inger Svanevik

Tjänstepensionens dag

I fredags var det för tredje gången dags för tjänstepensionens dag. Jag passade på att vara ute i en av galleriorna i Stockholm och det var många som kom förbi och frågade om sin pension.

Johan med seglare

Vår vd var också ute och här ovan verkar han fått besök av ett helt gäng koreanska sjömän. Kanske har de läst om det nya avtalet mellan Sverige och Sydkorea när det gäller socialförsäkringen, som jag skrev om i Pensionsbloggen förra veckan. Eller var de osäkra på vägen till Vasamuseet?

Monterbild 2

De vanligaste frågorna ute i galleriona handlade om ”hur mycket får jag i pension” och ”hur ser jag vad jag har hittills”. Då var det extra bra att ha Lars-Owe från minpension.se på plats. Han kunde ge besked direkt om hur det såg ut för kunder som tidigare hade loggat in sig och hade man ingen personlig kod fick man få hjälp att beställa den. Jämfört med tidigare år tycker jag att de flesta vet lite mer idag och frågorna vi fick var jättebra.

En dam som hade varit pensionär i många år hade inga frågor om pensionen men passade på att dela med sig av världens bästa kålpudding. Tricket är att blanda kål och köttfärs, inte lägga i olika lager, och sedan toppa med sirap innan den åker in i ugnen.

Vill du hellre registrera dig på minpension.se än att göra kålpudding? Då kan du vara med och tävla om en surfplatta. Tävlingen är öppen till den 6 oktober 2013.

Carina Blomberg

Gästbloggare Iréne Holmdahl: Jag läser kokböcker som skönlitteratur

Denna veckan möter vi Iréne Holmdahl 72 år från Linköping. Hon gillar hundar och kokböcker och delar med sig av sina tankar denna veckan. Välkommen som gästbloggare Iréne!

JAG LÄSAR KOKBÖCKER SOM SKÖNLITTERATUR

Hej, alla, som läser denna blogg, jag heter Iréne Holmdahl, jag är född 1941 och har uppnått en ålder av 72 år. Jag har varit pensionär i nio år, jag gick i pension 1 år o 9 månader innan rätta åldern var inne. Jag har

Iréne Holmdahl 72 år från Lidköping.
Iréne Holmdahl 72 år från Lidköping.

inte ångrat en sekund, att jag slutade mitt arbete tidigare. Jag har arbetat inom sjukvården, som undersköterska i många år och varit med om en enorm utveckling både på gott och ont. Jag är gift, har make o två vuxna döttrar, barnbarn o svärsöner. Jag har många intressen, som jag gillar, musik, att lyssna på och, att spela själv. Jag har en EL-orgel med många olika sounds och takter. Mina främsta idoler är Elvis Presley,Frank Sinatra, Lisa Minelli o ABBA. Frimärken, matlagning o bakning är också stora intressen. Jag har ca 280 kokböcker, som jag har köpt på loppis. Det är intressant med både nya o gamla kokböcker, har man tur är boken singerad av någon känd kock ex. Tore Wretman. Jag läser dessa böcker, som skönlitteratur och man förundras, speciellt av dom gamla kokböckerna där man får en inblick i hur husmödrar från 1900-talet och framåt var så duktiga i sin kokkonst. Man hade inte så mycket kryddor, matvaror från främmande länder, som finns idag. Salt,peppar, ättika o senap var de vanligaste kryddorna. Som sagt, jag älskar att baka o laga mat. Min käre make får vara provsmakare. Jag är hundvakt till en Lakelandterrier, som heter Lill-Doris, en pigg liten hund med nötbruna ögon o len nos. På kommando kan hon sitta fint, ha upp tassen när man säger”High Five”, belöningen blir en godisbit. Man får villkorslös kärlek av en hund om den blir bemött med kärlek och rätt fostran. När man blir äldre får man andra värderingar i livet, än när man var ung. Man hade hela livet framför sig, hade önskningar om allt möjligt ex jobb, familj, resor m.m. Jag hade också sådana önskningar, mycket slog in, andra försvann i luften. Idag känner man sig, som miljonär när man kan gå upp efter en natts vila, när vardag o helgdag är, som vanligt. Jag vill ge Er en dag av mitt liv, hur den dagen gestaltade sig.

Dagen.

Idag är också en dag,
stanna upp och tänk efter ett tag,
gläds åt dagen, som den kommer,
Du får den aldrig igen,bara minnet finns kvar,
och känslan inom en,
den har Du ju för Dig själv,
just hur den dagen var för Dig.

1985 10 23 Iréne Holmdahl

Idag vaknade jag vid sextiden, solen strålade från en blå himmel,allt kändes härligt, jag skulle på utflykt med några sommargrannar på campingen, där vi ligger säsong. Efter morgonbestyren satte vi oss i bilen för

Iréne har ungefär 280 kokböcker hemma.
Iréne har ungefär 280 kokböcker hemma.

färd mot Tylobäck restaurang för lunch. Tur för oss, vi var fem i bilen, att AC-n fungerade, det var varmt ute. Denna restaurang ligger mellan Vilshärad o Tylösand i Halland. På menyn denna dag var det fisk el.kyckling,sallad o dricka. Under omväxlande samtalsämnen intogs lunchen under ca 1,5 timme. Efter maten var det dags, att titta på en konstutställning av Nils-Erik Nilssons alster. Hans motiv har till stor del hämtats från det Halländska landskapet, då särskilt från kusten. Efter, att ha fått en konstupplevelse ställdes kosan mot iNEZträdgård för kaffe med dopp. Detta fina ställe med mycket blommor o djur låg mitt i skogen. Kaffe med dopp smakade bra, därefter var det dags för hemfärd genom det halländska landskapet. Väl hemkommen till campingen var det dags för ett dopp i havet med dess kristallklara vatten, härligt.Detta var en innehållsrik dag i mitt liv.Vill avsluta med en hyllning till Halland.

Halland.

Tänk när sommar´n är som bäst, att få vara Hallands gäst, det lever man länge på, när vintern är mörk och grå, man tittar på bilder, snäckor i skål och minns en ljuvlig sommar, man minns den, som igår.
2002 Iréne Holmdahl

Ps Det bäste med att vara pensionär = Man behöver inte passa några tider. Ds

Iréne Holmdahl

Gästbloggare Helmi Jönestam:Utmaningar i möjligheternas tidevarv

Våra AMF pensionärer fortsätter att gästblogga, denna veckan möter vi Helmi Jönestam 72 år från Linköping. Hon funderar kring vad man ska göra som pensionär och hon vill ha en diskussion kring att jobba längre. Välkommen Helmi säger vi:

UTMANING I MÖJLIGHETERNAS TIDEVARV

Att bli pensionär är att göra ett paradigmskifte. Men liksom många andra stora förändringar i livet, kan skiftet antingen begränsa min tillvaro, eller utvidga den. Så vad har jag framför mig den dag jag blir 65?  Innebär paradigmskiftet att livet nu ligger bakom mig eller leder det mig in i nya möjligheters tid?

Helmi Jönestam 72 år från Linköping
Helmi Jönestam 72 år från Linköping

Nog finns det mycket vi pensionärer kan göra, förutom att vara älskade mor-och farföräldrar! Många av oss börjar arbeta ideellt inom någon organisation, andra börjar skriva om sina liv för att ge efterkommande kunskap om en tid som gått; om ekonomin tillåter kan vi resa ut i världen. Kurser och aktiviteter regnar över oss, det är bara att välja. Eller starta en egen aktivitet. En bokklubb eller samtalsgrupp, eller varför inte en Alfapet-turnering? Fantasin är nästan gränslös och tiden är vår.

Vi kan fortsätta att arbeta och lagen ger oss rätt att stanna till 67. Åtskilliga av oss blir utmärkta lärare till de många seniorkurserna. Eller kanske hittar vi en egen liten jobbnisch. Kreativiteten försvinner inte med stigande ålder och kompetensen har vi redan! Genom att fortsätta arbeta får vi lite extra pengar att sätta guldkant på tillvaron med. Och dessutom bidrar vi till än mer skatteintäkter!

Vintern 2012 framhöll Reinfeldt i teve att vi i framtiden kan bli tvungna att arbeta till 75. Jag tror han i princip har rätt! Hur ska pensionspengarna annars räcka till alla som kommer att leva i hundra år? Vi står inför en sann utmaning, även om många omedelbart slog bakut vid vår statsministers djärva utspel. Det var, som om en del väntade sig en snabbt hopsnickrad lag om att alla från och med nu måste öka på sitt yrkesverksamma liv med tio år. Det var nog inte så Reinfeldt menade.

Men vi kan inte nonchalera hans ord. Om 25 år kommer det att krylla av hundraåringar och pensioner behövs även i framtiden. Visst kan vi konstruera ett nytt pensionssystem med stor egeninsats, men jag tror att vi ändå måste börja tänka i nya banor. För vi blir inte bara äldre, vi blir också allt friskare. Och är villkoren för att arbeta vidare fördelaktiga för mig, kanske jag alls inte har något emot att fortsätta ännu några år.

Bild från Helmi Jönestam
Bild från Helmi Jönestam

Vi måste börja syna det här, inte om ett år utan idag, för det är en hel mängd frågor som behöver sina svar, problem som kräver sina lösningar. Låt mig få ge ett litet axplock: Hur ser de betingelser ut, som skulle kunna motivera oss att stanna kvar till åtminstone sjuttio? Vilka modifieringar behöver göras inom skatte- och pensionssystemen? Hur förmå arbetsgivare att vilja ha oss kvar, när de idag helst ser att vi går i pension före 60? Vilka förändringar krävs för att äldre ska orka bli kvar också på de kroppstunga arbetsplatserna? Hur och inom vilka områden kan nya jobb skapas? Och kanske det viktigaste – vad måste till för att inte gamla ska ställas mot unga på arbetsfältet?

Alltså: Vi har både möjligheter och utmaningar framför oss. Låt oss börja diskutera!

Helmi Jönestam

Gästbloggare Benedikte Akker: Att välja…

Vi möter AMFs pensionärer ett antal måndagar under hösten, idag bloggar Benedikte Akker från Stockholm. Benedikte har tidigare jobbat som lärare och älskar att resa. Här skriver hon om lyxen av att kunna välja.

ATT VÄLJA…

Valfrihet, friheten att kunna välja, åtminstone inom vissa givna ramar, vilken otrolig förmån. Och så många olika val man kan göra. Givetvis med många begränsningar, men det är själva känslan som är så befriande och skön. Mycket kan jag förstås inte välja eller välja bort och jag är helt klart medveten om att världen och tillvaron för andra, både här hemma och runt om i världen, ser annorlunda ut. Tycker att jag har det så bra att jag ibland tar saker och ting för givna.

Utan att fundera så mycket. Så ibland, för att väckas upp ur min slummer av förnöjsamhet, frågar jag mig vad som är viktigt för mig här och nu. Svaren kan variera, men familjen, upplevelser, vänner och resor finns

Stockholms södra skärgård.
Stockholms södra skärgård.

alltid med på listan och att försöka göra det bästa av den dag jag vaknar upp till och ta vara på möjligheterna som erbjuds. För de kommer kanske inte tillbaka.

Så…Efter att ha funderat ett kort tag gjorde vi slag i saken. Hösten 2012 inköptes en segelbåt, modell mindre, en Maxi 77, (7,70 m lång och 2,5 bred) och i våras återupptogs seglandet som i många år legat i träda. Och i våras, efter

diverse pyssel, kom vi i gång med den nya familjemedlemmen. I sommar, under sammanlagt 37 dagar, från maj till augusti, har vi kajkat runt i Stockholms skärgård och planerat turerna efter väder och vind. Inser att det är just känslan av frihet som gör att jag tycker så mycket om båtlivet. Och att komforten i båten kunde vara bättre, det har jag överseende med. Oftast!

För det behöver ju inte vara som hemma….

Många val i livet har det blivit, en del lättare och andra svårare, men jag har för länge sedan slutat att fundera på vad jag kunde gjort annorlunda. ”Gårdagen kan jag inte göra något åt, men morgondagen ger mig nya möjligheter”…

Ett val, som verkligen betytt mycket, var att tillsammans med min man tillbringa några år i ”Mittens Rike”. Jag fick ett infall när jag arbetat i 37 år som lärare i Sverige, att söka arbete på Svenska Skolan i Peking. Och

Benedikte Akker på en mer orörd del av den Kinesiska muren.
Benedikte Akker på en mer orörd del av den Kinesiska muren.

jag fick det! Så i den aktningsvärda åldern av 57 pigga år, kom min man och jag 2007, en kylig januaridag, till Peking.Vilka upplevelser och erfarenheter! Fantastiskt! Så mycket nytt att lära sig, se och förstå och så mycket roligt vi hade under våra år i Kina. Och många resor blev det, både inom Kina och till andra länder i Asien. Tiden gick och vi blev vi kvar fram till sommaren 2010. Tiden och tillfället kändes rätt och det blev dags för en ny fas i livet och ett nytt val; att gå i pension.

Och med tanken ”det är inte inkomsterna jag blir rik på…”, så fortsätter jag att välja upplevelser.

Benedikte Akker

Ps. Sedan september 2007 har jag skrivit en blogg om livet i Peking, resor, tankar vardag och upplevelser; Mitt i, möten och vardagsbetraktelser adress: akker.blogg.se

Gästbloggare Siv Kopacsi: Att vilja men inte våga – det är som att tälta på en balkong

Vi möter AMFs pensionärer ett antal måndagar under hösten, först ut är Siv Kopacsi. Siv flyttade från Storstaden till Landsbygden år 2006. Från Göteborg till lilla Torestorp, Marks kommun – beläget mellan Varberg och Borås och 7 mil från Göteborg. Torestorp har c:a 1000 invånare. Här kommer några tankar från Siv:

ATT VILJA MEN INTE VÅGA – DET ÄR SOM ATT TÄLTA PÅ EN BALKONG

Det är ett talesätt jag gillar. Ibland måste man ta steg för att förändra/ förbättra sin livskvalité. För oss handlade det om att byta ut storstadslivet i radhuset mot ett liv i tassemarkerna.

Eftersom maken fortfarande jobbar och pendlar till Göteborg har det för min del gällt att bygga upp en ny tillvaro på en ny ort, där jag inte kände EN enda människa när vi flyttade hit. Vi bor utanför tätorten, ganska isolerat med mest fritidsboende runt omkring.

AMF pensionär och gästbloggare på pensionsbloggen.se
Siv Kopacsi – AMF pensionär och gästbloggare på pensionsbloggen.se

Jag hade möjligheten att avsluta mitt arbetsliv redan vid 62 års ålder. Då tog jag chansen att utveckla min kreativa sida; jag började på Helsjöns Folkhögskola, Konstlinjen. I två år roade jag mig där med måleri och keramik. Jag gick där tillsammans med ungdomar i 20 årsåldern- en härlig tid! Ett sådant privilegium – en sådan möjlighet för oss pensionärer! Gratis – endast maten betalade jag för. Det var verkligen helt annorlunda än mitt tidigare byråkratiska jobb som sektionschef på Försäkringskassan.

Jag har även engagerat mig i föreningslivet; bl.a. som studieorganisatör i PRO och ordförande i byalaget. Det har gett mycket stimulans och många nya vänner

Vi gillar att resa och har rest väldigt mycket under våra drygt 30 år tillsammans. Vi har rest både långt och kort; storstäder och solsemestrar. Närmast på programmet står en resa till Sydamerika med Venezuela, Argentina, Chile med en avslutning på Isla Margarita. Innan dess skall vi hinna med en kurs i Spanska.

En favoritstad är Budapest. Jag brukar skoja med min man, som är född i Ungern – att jag tror att det är fel – det måste vara jag som har ungerskt blod i ådrorna, som jag älskar det landet och då speciellt Budapest.

Vi säger ju ofta att ungdomarna har det så bra nu för tiden, med så stora möjligheter att resa ut i världen och även att studera utomlands. Men egentligen har ju vi pensionärer så många möjligheter som våra föräldrar inte hade. Detta med lågprisflyget har t.ex. öppnat stora möjligheter att resa utan att det kostar skjortan.

LEV VÄL!   VAR RÄDD OM DIG!

Och du – ta vara på möjligheterna – Res! Utbilda dig! Utveckla din hobby! Det är aldrig för sent att vara nyfiken!

Siv Kopacsi
PS. Vill du veta mer om Torestorp – gå in på: www.torestorp.se

Bakom kulisserna på AMF: vardagshjältarna

Du som försökt hänga med i svängarna de senaste åren har säkert också din bild av pensionsbranschen klar för dig vid det här laget: ett gäng giriga kapitalförvaltare, VD-bonusar, allsköns lyxutlägg och placeringar som gått åt skogen. Ja, det är i alla fall lätt att få enbart den uppfattningen om man väljer att tro på allt som media skriver och hur det vinklas. Att de flesta av oss som jobbar med pensioner- och försäkringar faktiskt är vanliga människor glöms gärna bort när rubrikerna braskar på. Ytterst sällan får de verkliga vardagshjältarna uppskattning för sitt arbete, trots att det är de som faktiskt ser till att maskineriet fungerar och att dagens pensionärer får sina pengar på kontot. Hög tid att ändra på det!

750 000 utbetalningskunder kräver onekligen en hel del teamwork och mycket manuell handläggning.
750 000 utbetalningskunder kräver onekligen en hel del teamwork och mycket manuell handläggning.

Jenny och Pernilla är två av våra vardagshjältar på AMF. De är 2 av 14 som jobbar på utbetalningsavdelningen och de ser till att våra cirka 750 000 utbetalningskunder får sina pengar varje månad. Det är ett jobb som kräver noggrannhet, flexibilitet och administrativ finess. Utbetalningsavdelningen tar till exempel emot 200 ansökningsblanketter om pension varje dag, 1500-2000 kontoändringar per vecka och utöver det hanterar de även 200-250 efterlevandeärenden per månad. Att reda ut efterlevandepensioner som ska betalas ut är ett jobb som kräver oerhört mycket tid och engagemang, det är ingenting som sker automatiskt. Förutom att det är många legala dokument som ska granskas och utredas av utbetalningsavdelningen i samband med dödsfall, så skriver de även alla brev manuellt till de som berörs. Här är det kanske på sin plats att tillägga att det dessutom bara är 4 personer som jobbar med efterlevandepension hos AMF.

Full fart på tangenterna!
Full fart på tangenterna!

I arbetet ingår också ofta att leka detektiv när blanketter saknar underskrifter, personnummer eller kontaktuppgifter. En vanlig missuppfattning om AMF är ett vi är en myndighet och därmed får uppgifter automatiskt från Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Den här missuppfattningen märks antagligen mest på utbetalningsavdelningen. AMF är ett privat bolag och därför måste Jenny, Pernilla och deras kolleger alltid få in uppgifter från dig som kund om du till exempel byter bank eller konto, flyttar utomlands eller om du vill att vi ska dra lägre skatt på din pension.  

”Det är ju bara att trycka på en knapp!”, tycker många kunder ibland när vi försöker förklara för dem att vi faktiskt inte kan trolla fram pengar på en dag. Att beskriva allt arbete som pågår på utbetalningsavdelningen i ett enda inlägg är så gott som omöjligt, men förhoppningsvis kanske vi åtminstone kan skrota påstående om att det bara är att ”trycka på en knapp” efter det här inlägget?

 /Malin Strandvall