I måndags var vår gästbloggare Eva Asps först ut bland våra AMF pensionärer att skriva om julen här på bloggen. Idag är det Tord Jönsson från Katrineholm som gästbloggar. Väl värd att läsa då man får en tår i ögat och där vi får en påminnelse om vad  julen egentligen  handlar om. Varmt välkommen till Pensionsbloggen.se Tord!

Min bästa julafton

Året var 1951 jag var tio år och min syster 5 år. Vi skulle fira vår nionde julafton som inflyttade från Malmö till Eskilstuna. Förberedelserna för den här julen var precis som vanligt, mamma hade fullt upp med all den goda mat som skulle till för en riktig jul. Pappa hade lagt lutfisken i blöt och den krävde ju sin omsorg, där vattenbyte emellanåt erfordrades. Ja allt såg ut att vara precis som vanligt. Men ju mer vi närmade oss julen så kunde man märka att det var inte som vanligt, mamma och pappa tisslade och tasslade, ja det var något som inte var som vanligt. Med en tio årings nyfikenhet så försökte man ju lyssna in vad mamma och pappa hade på gång, var det kanske prat om julklappar, nää det var inte heller som vanligt. Nåja dagarna gick och två dagar innan julafton så sa pappa vid middagsbordet till mamma att det kommer in 11.50. Kommer in 11.50, vad kommer in 11,50? Den nioåriga hjärnan gick på högvarv. Är det tomten som kommer in 11.50? Nää det stämmer ju inte, tomten kommer ju på kvällen. Nåja det fanns bara en sak att göra för att stilla nyfikenheten och det var att fråga pappa vad han menade. Jo sa pappa, grannen kommer in med ägg i morgon klockan 11.50. Det hela verkade skumt, varför skulle grannen komma med äggen precis klockan 11.50. Nåja jag förstod av pappas min att det var inte lönt att fråga mer om den saken. Lilla julafton pyntade vi och klädde granen och jag tyckte att mamma och pappa lade ner lite extra jobb på pyntandet. Snart sa pappa att det var läggdags och att vi skulle sova gott för i morgon ska vi upp tidigt. Natten till julafton var det extra svårt att somna i vanliga fall av all spänning inför julaftons morgon, men den här kvällen och natten blev extra spännande för jag kunde fortfarande höra pappas ord ”för vi ska upp tidigt”.

Julaftons morgon. Någon väckning behövdes inte, jag var uppe långt före mamma och pappa. Vid frukostbordet kunde man känna att det var spänning i luften, ja den var så tät att man nästan kunde ta på den. Mamma och pappa var knäpptysta, syrran var tyst för en gångs skull. Plötsligt säger pappa, bilen kommer 11.30. Bilen!! Vilken bil? Ska vi åka bort? Förvirringen var total i den nioåriga hjärnan. Inget mer blev sagt, frukosten var avklarad och lugnet lade sig i det Jönssonka hemmet. 11.20 ropade pappa på mig och sa att jag skulle ta på mig ytterläder. Han och jag traskade ner de tre våningarna och utanför porten stod en taxi. Taxi!! Varför ska vi åka taxi pappa? Ja du får se sa han bara. Taxifärden gick genom centrala Eskilstuna och svängde upp mot järnvägssationen. Järnvägsstationen?? Skulle mamma och pappa skicka iväg mig någonstans? Nää det var uteslutet kom jag fram till. Taxin stannade utanför den stora entrén vid stationen och pappa betalade för färden och så gick vi in. Pappa gick bort till en lucka det stod upplysning på fråga tydligen efter något och nickade bifallande till svaret han tydligen fick. Vi gick ut till en av perrongerna och så var det barra att vänta, vänta på vad? Plötsligt hördes en röst i högtalaren, ”tåget från Malmö med ankomst 11.50 anländer på spår 4”. Tåg från Malmö?? Och där kom det puffande och stånkande som bara ånglok kan, bromsarna gnisslade vid inbromsningen och så stod det still. Dörrar öppnas, passagerare klev av och där stod hon MORMOR från Malmö. Den nioåriga hjärnan kopplade inte, mormor, här i Eskilstuna, men så släppte förtrollningen och med ett tjut så hamnade jag i mormors famn. Min bästa mormor, här hos mig i Eskilstuna.

Jag behöver väl inte tillägga att det var den bästa julen i mitt nioåriga liv och trots mina idag 73 år så är minnet från den julen lika levande idag

God Jul önskar Tord Jönsson