Taggarkiv: Pensionsålder

Studentmössa i sikte

StudenterNu har mösspåtagningarna börjat här i Stockholm och vi får inbjudningar till studentmottagningar när våra vänners barn går ut skolan.

Enligt Pensionsmyndigheten nu i veckan är genomsnittsåldern när man börjar jobba 22,5 år. Det verkar väl rimligt med tanke på att det finns många saker man ville göra just när skolan är över. I Sverige har vi under lång tid haft en hög etableringsålder, kring 28 år. Etableringsålder betyder att 75 procent av en årskull börjat jobba. En senare jobbstart kommer förmodligen att innebära ett arbetsliv som fortsätter efter 65 år.

Ju tidigare man har ett jobb, ju tidigare börjar man också tjäna in till pensionen. Men för att få en vettig pension någon gång i framtiden krävs också att den statliga pensionen kompletteras med en tjänstepension.

AMF har tittat på vad som kommer att hända med tjänstepensionerna i framtiden.

Två de trender vi ser är särskilt relevanta för ungdomar. Många kommer att få jobb i mindre, nystartade företag. Där är det mindre vanligt med tjänstepensioner.

Likaså finns ett intresse bland unga att starta ett eget företag och vanligast är att man gör det på deltid. Då får man tänka på att pensionspengarna från företagandet är de man själv sparar ihop till.

Jag tror att ett bra tips att skicka med ungdomarna är fråga på anställningsintervjuer om det ingår en tjänstepension i anställningen. Det är från lite olika åldrar som man får tjänstepension men startåldern är från 21 till 25 år.

 

Carina Blomberg

Tryggare ekonomi på äldre dar

001Igår var jag med och föreläste på kursen för informatörer från de fem stora pensionärsorganisationerna. Kursen heter Tryggare ekonomi på äldre dar och har tagits fram i nätverket GillaDinEkonomi.

Här går man igenom i stort sett allt man behöver veta när det gäller privatekonomi för pensionärer. Hur kommer skatten att bli och hur ska jag se på mina tillgångar och utgifter när jag slutat jobba. Juridik är alltid ett uppskattat avsnitt och likaså vilken hjälp man kan få från konsumentvägledare och budget/skuldrådgivare. Ett pass behandlar internetbanken, hur använder man den på bästa sätt och hur ska de göra som inte har tillgång till internet bland de äldre.

Kursdeltagarna har sin andra kursdag idag och sedan kommer de att arrangera kurser och studiecirklar i sina respektive organisationer. Många hade redan jobbat som informatörer och utbildare och dessutom brinner de för de här ämnena. Så jag tror att det kommer att finnas många möjligheter för äldre att utbilda sig inom privatekonomi. Pensionärsorganisationernas hemsidor kommer att ge mer information om när kurserna startar. Dessutom kommer UR att sända kursen någon gång under våren så att den kommer att ligga på svtplay.

004 

 

 

 

 

 

 

 

Carina Blomberg

 

Gästbloggare Siv Kopacsi: En vecka i oktober för en pigg pensionär

Under ett antal veckor i höst har vi fått följa några av AMFs pensionärer här på Pensionsbloggen. Vi har fått så mycket kommentarer från er läsare om hur bra det varit – så nu har vi bett våra pensionärer skriva ett inlägg till. Så välkommen tillbaka som gästbloggare Siv Kopacsi från Torestorp.

En vecka i oktober för en pigg pensionär

Fredag : Vi landar på Landvetters flygplats efter en ”go” semester på Kreta. Härligt med sand mellan tårna i oktober när höstmörkret faller på. Eftersom maken fortfarande arbetar heter det ”semester” i vår familj. Trots att jag har semester resten av mitt liv.

Lördag: Maken jagar älg. Jag ägnar dagen åt att packa upp och tvätta lite. Känner inte för att gå utomhus – luften är väldigt råkall jämfört med vad jag är van vid från min Kreta-vistelse.

Sand mellan tårna  på Kreta.
Sand mellan tårna på Kreta.

Söndag: Regn och rusk. Egentligen skulle vi behöva ägna oss åt trädgården men vädret inbjuder verkligen inte till utomhusaktiviteter. Det blir istället mys framför brasan och en god köttbit tillagad i lergrytan.

Måndag: Gymmet i Torestorp. Det startades upp år 2009 av Inga-Lisa. Mot alla odds överlevde hon en svår trafikolycka för några år sedan. Läkarna trodde länge att hon skulle bli rullstolsbunden. Men med envishet och ett otroligt positivt synsätt har hon efter lång rehabilitering blivit någorlunda återställd. Så hon bestämde sig; vis av sin erfarenhet, att starta upp ett gym. Vi håller till i idrottsföreningens lokaler och Inga-Lisa jobbar helt ideellt med detta. Hon förstår vikten av att träna och hur mycket man själv kan påverka sin kropp genom regelbunden träning.
Så nu träffas vi daglediga där ett par gånger per vecka. Vi tränar och vi skrattar väldigt mycket. Och det finns ingen som kan säga att de inte klarar av vissa övningar. ”Kan Inga-Lisa – kan jag!” är ledorden på det gymmet. Väldigt trevlig social sysselsättning! Och någon liten muskel tränas väl säkert upp på köpet.

Tisdag: Dags för veckans yogapass. Här pratar vi inte – här slappnar vi av, andas rätt och vårdar vår inre själ. Och man får verkligen energi efteråt.
På kvällen är det styrelsemöte i byalaget. Jag är ordförande i byalaget och det är viktiga frågor på agendan. Det är sparbeting för Räddningstjänsten och det finns risk att man lägger ner vår deltidsbrandkår. Vi har kämpat med detta ett tag och försökt påverka ansvariga politiker genom att ge dem bra argument varför det är viktig för oss att behålla vår deltidsbrandkår. Just när det gäller IVPA ( i väntan på ambulans) är tiden från larm till första styrka på plats livsavgörande. Naturligtvis har tiden också stor betydelse för konsekvenserna vid trafikolyckor och bränder. Vi får se hur detta slutar! Men ibland måste man hjälpa makthavare att tänka! Det har ett långt liv lärt mig.

Onsdag: Åker med maken på morgonen de 7 milen till Göteborg. Idag är det dags för en bussresa med Göteborgs Senioruniversitet. Vi skall utforska Göteborg och dess stadsdelar. Vi börjar på Gustav Adolfs torg och år 1621 och avslutar på Amhult- en helt ny stadsdel uppbyggd på marken som tidigare var Torslanda flygfält. 1977 lades Torslanda flygplats ner och all passagerartrafik flyttades till Landvetters flygplats. 2001 beslutade man att anlägga en helt ny stadsdel på marken där flygplatsen och några bondgårdar tidigare funnits. C:a 1500 bostäder, förskola, köpcenter – imponerande! Vi hann också med Hjällbo, Gårdsten, Masthugget, Klippan….osv..

"Min" utsikt över Tolken.
”Min” utsikt över Tolken.

En mycket intressant dag! Och trevliga medresenärer. Alla arrangemang med Senioruniversitetet är väldigt trevliga. Både kurser, föreläsningar och resor.

Torsdag: Gym-dags igen. Kl. 10 – 11 är det dags att svettas och skratta på gymmet i Torestorp. Och det är så häftigt! Flera av damerna som tränar regelbundet är över 80 år.

Fredag: Fredagsbio i Kinna. För 40 kronor kan man gå på bio kl. 15. Denna fredag visas ” Pojken med cykeln”. Man kan fika för 10 kronor innan filmen- då ingår även hembakat och en clementin. Så vem orkar reta sig på att man inte har ”jobbskatteavdrag”…..? När både tiden och pengarna räcker till ett trevligt biobesök mitt på dagen.

Siv Kopacsi
Torestorp.

Ja, så här har min vecka sett ut! Jag njuter varje dag av min pensionärstillvaro. Jag är tacksam så länge jag får ha hälsan och nyfikenheten kvar. Och reslust är för mig lika med: livslust. Jag är ödmjuk och inser att inget varar för evigt. Men jag njuter här och nu!

Vill du läsa Sivs tidigare inlägg så hittar du det här.

 

Gästbloggare Gunnel Blom Persson: Anhörigvårdare

Våra AMF pensionärer väljer själva ämnen och det är kul och se vilken bredd och olika erfarenheter vi får läsa om varje måndag här på pensionsbloggen. Denna veckan träffar vi Gunnel Blom Persson 71 år från Mölndal. Hon skriver om rollen som anhörigvårdare och tankar kring detta. Välkommen som gästbloggare Gunnel!

ANHÖRIGVÅRDARE

En dag så händer det bara, en anhörig blir sjuk och behöver tillsyn nästan dygnet runt. Min man fick en stor hjärnblödning låg på sjukhus i nästan 3 månader därefter var det jag som skulle ta över allt ansvar. Förutom allt

Bilden är tagen på Gunnels 70 årsdag. Den här bilden är tagen 9 år efter att det Gunnels man blev sjuk.
Bilden är tagen på Gunnels 70 årsdag. Den här bilden är tagen 9 år efter att det Gunnels man blev sjuk.

praktiskt så även ekonomiskt som jag inte hade skött förut, försäkringar hur var de, hur mycket pengar fanns sparade, deklarationen, skulle jag betala in restskatt, hus som skall skötas om, besiktiga bilen, byta däck, läkarbesök rehabilitering. Som anhörigvårdare har man ingen egen tid man måste vara tillgänglig 24 timmar om dygnet.

Många nätter när jag varit uppe o hjälpt Börje låg jag vaken o tänkte på hur jag skulle ordna saker o ting både för honom o mig för att få vardagen att gå ihop. Om vi båda ska besöka en affär måste man kolla var finns en stol att sitta på o finns toalett. En frihet är att kunna köra egen bil att åka tillsammans kanske hälsa på någon. Så länge det går är det värt allt besvär att få vara hemma tillsammans, men den dan kommer då man inte orkar längre och då är det skönt att det finns andra som kan ta över vårdnanden. Men man är fortfarande anhörigvårdare.

/Gunnel Blom Persson

Gästbloggare Inger Svanevik: Farmor jag älskar dig

Veckans gästbloggare heter Inger Svanevik och är från Göteborg numera boende i Kinna. Inger har arbetat inom sjukvården som biträde, undersköterska och det sista som onkologisjuksköterska. Här skriver hon om tankar om att bli äldre och ett av hennes stora intresse hundar.

 – FARMOR JAG ÄLSKAR DIG 

Elliot tre år säger detta när hans mamma och jag hämtar honom på förskolan. Jag är 66 och har haft en hel del jobbiga år. Ovanstående kommentar är balsam för själen.

Detta är jag med mormor Wilma och mamma Lisa som är ljus.
Detta är jag med mormor Wilma och mamma Lisa som är ljus.

De jobbigaste åren var när mellansonen var sjuk. Han hade en hjärntumör och han tyckte att det var så orättvist att andra barn kunde få vara friska, medan han själv bara blev sämre och sämre. Det var svårt att vara en bra mamma till de tre sönerna. Storebror Kristian och lillebror Patrik fick stå tillbaka för Mattias som ofta vistades på sjukhus och behövde mer och mer hjälp. Mattias dog 12 år gammal.

Elliot är son till Patrik och jag har den stora förmånen att få vara med Elliot när mamma o pappa arbetar konstiga tider eller behöver ta hand om varandra. Det är så underbart att få vara en viktig person i barnbarnets liv.

Att vara 66 år är både skönt och sorgligt. Skönt såtillvida att jag inte måste vara tipptop klädd, även om det också är kul. Jag kan dra på mig det som känns praktiskt. Jag kan sova hur länge jag vill eftersom jag inte måste till jobbet. Det är så fantastiskt att kunna vara den nattuggla jag är. Det spelar ingen roll om jag lägger mig vid två-snåret.

Det sorglia är att mina barnbarn är så små. 8, 5 och 3. När jag är 76 är de 18, 15 och 13. Jag får se till att jobba hårt för att hålla mig så frisk som möjligt, så jag kan uppleva dem som vuxna.

Det måste bli mer tid på gymmet och mer tid att vandra i skogen och längre promenader med hundarna. För ett år sedan fick vå ena hund valpar. Valparna är blandras Golden/Labrador.

Här är valparna med sina familjer på en valpträff vi hade i våras.
Här är valparna med sina familjer på en valpträff vi hade i våras.

 

 

 

 

 

Jag har det så bra, trots att min pension inte blev så stor. Mycket sjukskrivningar och så gick jag in i och fastnade i en vägg. Men nu mår jag bra efter att ha fått bra hjälp av psyk här i Kinna. Jag har det bra, jag har en låg pension så jag klarar mig. En fin sambo, våra hundar och mina härliga barn med familjer. Nu har vi flyttat in i en liten lägenhet med uteplats. Så idag har jag planterat vildvin mot hundstängslet för att det skall bli lite finare. Jag har också planterat rosor. Inbjudningskort är skrivna till vårt kompisgäng, vi skall träffas och äta gott och sedan åka till en sjö och skicka upp Thailändska ljuslyktor till minne av en i gänget som nyss dog.

Som pensionär njuter jag av mina intressen körsång, musik, litteratur, handarbete, hundar, natur och människor.

/Inger Svanevik

Gästbloggare Björn Öjerskog: ”Det ska va gött o leva…”

Denna vecka är det Björn Öjerskogs tur att gästblogga hos oss. Björn är 68 år från Askim och pensionerad kirurg. Han skriver om att det viktigaste är att få behålla hälsan och kunna disponera sin tid, pensionssystemet funderar han också över. Välkommen som gästbloggare Björn! 

”Det ska va gött o leva…”

Tänk på alternativet pappa, säger min yngsta dotter när jag beklagar mig över att kroppen sviker. Ja, ja, säger jag då och inser fuller väl att hon har rätt. Visst finns det mycket att glädjas åt och njuta av, även om kroppen säger ifrån och man inte orkar som förr. Fort har det gått också. 40, 50, 60 och så plötsligt 67 och arbetslivet slut. Nu är jag i den lyckliga situationen att mitt yrke (läkare) inte åldersdiskriminerar, snarare

Björn Öjerskog,68, pensionerad kirurg
Björn Öjerskog,68, pensionerad kirurg

tvärtom; jag har aldrig varit så efterfrågad som efter 55. Dessutom kvarstår möjligheten att arbeta, jag kan faktiskt välja o vraka, efterfrågan på min arbetskraft synes outtömlig. Men viktigast av allt; att få behålla hälsan.

Ekonomin är tyvärr något som tynger många sedan man gått i pension. Jag läser i dagens tidning att inte mindre än 30 % av oss oroar sig för om pengarna ska räcka och att andelen än ännu större bland kvinnor. Själv är jag i den lyckliga situationen att min pension räcker väl. Jag har dessutom under åren avsatt pengar i ett privat sparande hos tre olika bolag. Utfallet skiljer sig drastiskt åt. Men som sagt; många har det illa ställt och jag skulle hellre se ett pensionssystem med en mer jämlik fördelning.

Att disponera sin tid fullt ut är ett privilegium. Samtidigt finns en kraft som driver att fylla den med något meningsfullt. Jag gjorde upp vissa planer inför min pension, ett var att göra samhällstjänst, som nämndeman, dvs döma tillsammans med en lagfaren domare och ytterligare 2 nämndemän. I stort har det varit en djupt tragisk erfarenhet. Från att ha ägnat hela mitt yrkesliv åt en sida av mänskligt elände – sjukdom och död – ägnar jag mig nu åt en annan – fattigdom, missbruk och social misär. Yrkeslivet bar ändå en hel del triumfer – bot vid elakartad sjukdom , som cancer, är inget ovanligt. Fattigdom, missbruk och social misär botar du inte så lätt.

Sommaren, särskilt en sommar som den sistlidna, bjuder på många underbara stunder, inte minst på havet. Segling, bad, picknic på klipporna och nu på sensommaren makrillfiske hör till höjdpunkterna. Besök av släkt o vänner förgyller tillvaron och tiden formligen rusar iväg. När man inte har jobbet att gå tillbaka till när hösten nu närmar sig gör att många lätt hamnar i en depression. Glöm då inte alla goda böcker som finns! Jag återkommer gärna med ett urval.

Björn Öjerskog

 

Gästbloggare Iréne Holmdahl: Jag läser kokböcker som skönlitteratur

Denna veckan möter vi Iréne Holmdahl 72 år från Linköping. Hon gillar hundar och kokböcker och delar med sig av sina tankar denna veckan. Välkommen som gästbloggare Iréne!

JAG LÄSAR KOKBÖCKER SOM SKÖNLITTERATUR

Hej, alla, som läser denna blogg, jag heter Iréne Holmdahl, jag är född 1941 och har uppnått en ålder av 72 år. Jag har varit pensionär i nio år, jag gick i pension 1 år o 9 månader innan rätta åldern var inne. Jag har

Iréne Holmdahl 72 år från Lidköping.
Iréne Holmdahl 72 år från Lidköping.

inte ångrat en sekund, att jag slutade mitt arbete tidigare. Jag har arbetat inom sjukvården, som undersköterska i många år och varit med om en enorm utveckling både på gott och ont. Jag är gift, har make o två vuxna döttrar, barnbarn o svärsöner. Jag har många intressen, som jag gillar, musik, att lyssna på och, att spela själv. Jag har en EL-orgel med många olika sounds och takter. Mina främsta idoler är Elvis Presley,Frank Sinatra, Lisa Minelli o ABBA. Frimärken, matlagning o bakning är också stora intressen. Jag har ca 280 kokböcker, som jag har köpt på loppis. Det är intressant med både nya o gamla kokböcker, har man tur är boken singerad av någon känd kock ex. Tore Wretman. Jag läser dessa böcker, som skönlitteratur och man förundras, speciellt av dom gamla kokböckerna där man får en inblick i hur husmödrar från 1900-talet och framåt var så duktiga i sin kokkonst. Man hade inte så mycket kryddor, matvaror från främmande länder, som finns idag. Salt,peppar, ättika o senap var de vanligaste kryddorna. Som sagt, jag älskar att baka o laga mat. Min käre make får vara provsmakare. Jag är hundvakt till en Lakelandterrier, som heter Lill-Doris, en pigg liten hund med nötbruna ögon o len nos. På kommando kan hon sitta fint, ha upp tassen när man säger”High Five”, belöningen blir en godisbit. Man får villkorslös kärlek av en hund om den blir bemött med kärlek och rätt fostran. När man blir äldre får man andra värderingar i livet, än när man var ung. Man hade hela livet framför sig, hade önskningar om allt möjligt ex jobb, familj, resor m.m. Jag hade också sådana önskningar, mycket slog in, andra försvann i luften. Idag känner man sig, som miljonär när man kan gå upp efter en natts vila, när vardag o helgdag är, som vanligt. Jag vill ge Er en dag av mitt liv, hur den dagen gestaltade sig.

Dagen.

Idag är också en dag,
stanna upp och tänk efter ett tag,
gläds åt dagen, som den kommer,
Du får den aldrig igen,bara minnet finns kvar,
och känslan inom en,
den har Du ju för Dig själv,
just hur den dagen var för Dig.

1985 10 23 Iréne Holmdahl

Idag vaknade jag vid sextiden, solen strålade från en blå himmel,allt kändes härligt, jag skulle på utflykt med några sommargrannar på campingen, där vi ligger säsong. Efter morgonbestyren satte vi oss i bilen för

Iréne har ungefär 280 kokböcker hemma.
Iréne har ungefär 280 kokböcker hemma.

färd mot Tylobäck restaurang för lunch. Tur för oss, vi var fem i bilen, att AC-n fungerade, det var varmt ute. Denna restaurang ligger mellan Vilshärad o Tylösand i Halland. På menyn denna dag var det fisk el.kyckling,sallad o dricka. Under omväxlande samtalsämnen intogs lunchen under ca 1,5 timme. Efter maten var det dags, att titta på en konstutställning av Nils-Erik Nilssons alster. Hans motiv har till stor del hämtats från det Halländska landskapet, då särskilt från kusten. Efter, att ha fått en konstupplevelse ställdes kosan mot iNEZträdgård för kaffe med dopp. Detta fina ställe med mycket blommor o djur låg mitt i skogen. Kaffe med dopp smakade bra, därefter var det dags för hemfärd genom det halländska landskapet. Väl hemkommen till campingen var det dags för ett dopp i havet med dess kristallklara vatten, härligt.Detta var en innehållsrik dag i mitt liv.Vill avsluta med en hyllning till Halland.

Halland.

Tänk när sommar´n är som bäst, att få vara Hallands gäst, det lever man länge på, när vintern är mörk och grå, man tittar på bilder, snäckor i skål och minns en ljuvlig sommar, man minns den, som igår.
2002 Iréne Holmdahl

Ps Det bäste med att vara pensionär = Man behöver inte passa några tider. Ds

Iréne Holmdahl

Gästbloggare Helmi Jönestam:Utmaningar i möjligheternas tidevarv

Våra AMF pensionärer fortsätter att gästblogga, denna veckan möter vi Helmi Jönestam 72 år från Linköping. Hon funderar kring vad man ska göra som pensionär och hon vill ha en diskussion kring att jobba längre. Välkommen Helmi säger vi:

UTMANING I MÖJLIGHETERNAS TIDEVARV

Att bli pensionär är att göra ett paradigmskifte. Men liksom många andra stora förändringar i livet, kan skiftet antingen begränsa min tillvaro, eller utvidga den. Så vad har jag framför mig den dag jag blir 65?  Innebär paradigmskiftet att livet nu ligger bakom mig eller leder det mig in i nya möjligheters tid?

Helmi Jönestam 72 år från Linköping
Helmi Jönestam 72 år från Linköping

Nog finns det mycket vi pensionärer kan göra, förutom att vara älskade mor-och farföräldrar! Många av oss börjar arbeta ideellt inom någon organisation, andra börjar skriva om sina liv för att ge efterkommande kunskap om en tid som gått; om ekonomin tillåter kan vi resa ut i världen. Kurser och aktiviteter regnar över oss, det är bara att välja. Eller starta en egen aktivitet. En bokklubb eller samtalsgrupp, eller varför inte en Alfapet-turnering? Fantasin är nästan gränslös och tiden är vår.

Vi kan fortsätta att arbeta och lagen ger oss rätt att stanna till 67. Åtskilliga av oss blir utmärkta lärare till de många seniorkurserna. Eller kanske hittar vi en egen liten jobbnisch. Kreativiteten försvinner inte med stigande ålder och kompetensen har vi redan! Genom att fortsätta arbeta får vi lite extra pengar att sätta guldkant på tillvaron med. Och dessutom bidrar vi till än mer skatteintäkter!

Vintern 2012 framhöll Reinfeldt i teve att vi i framtiden kan bli tvungna att arbeta till 75. Jag tror han i princip har rätt! Hur ska pensionspengarna annars räcka till alla som kommer att leva i hundra år? Vi står inför en sann utmaning, även om många omedelbart slog bakut vid vår statsministers djärva utspel. Det var, som om en del väntade sig en snabbt hopsnickrad lag om att alla från och med nu måste öka på sitt yrkesverksamma liv med tio år. Det var nog inte så Reinfeldt menade.

Men vi kan inte nonchalera hans ord. Om 25 år kommer det att krylla av hundraåringar och pensioner behövs även i framtiden. Visst kan vi konstruera ett nytt pensionssystem med stor egeninsats, men jag tror att vi ändå måste börja tänka i nya banor. För vi blir inte bara äldre, vi blir också allt friskare. Och är villkoren för att arbeta vidare fördelaktiga för mig, kanske jag alls inte har något emot att fortsätta ännu några år.

Bild från Helmi Jönestam
Bild från Helmi Jönestam

Vi måste börja syna det här, inte om ett år utan idag, för det är en hel mängd frågor som behöver sina svar, problem som kräver sina lösningar. Låt mig få ge ett litet axplock: Hur ser de betingelser ut, som skulle kunna motivera oss att stanna kvar till åtminstone sjuttio? Vilka modifieringar behöver göras inom skatte- och pensionssystemen? Hur förmå arbetsgivare att vilja ha oss kvar, när de idag helst ser att vi går i pension före 60? Vilka förändringar krävs för att äldre ska orka bli kvar också på de kroppstunga arbetsplatserna? Hur och inom vilka områden kan nya jobb skapas? Och kanske det viktigaste – vad måste till för att inte gamla ska ställas mot unga på arbetsfältet?

Alltså: Vi har både möjligheter och utmaningar framför oss. Låt oss börja diskutera!

Helmi Jönestam

Lever du också kvar på 1900-talet?

Ibland kommer jag på mig själv med att tro att det fortfarande är år 2002 och att jag nyss gått ut högstadiet. Om jag läser om åren 1993,1994 känns det som att det var igår – och det var väl inte så länge sedan vi kollade på ”Rederiet” och ”Tre kronor”? Tiden går helt enkelt väldigt fort och av någon anledning är det lätt hänt att man parkerar mentalt på ett årtal man känner sig bekväm och trygg med.

Så tror jag också att det är till stor del vad gäller inställningen till vårt pensionssystem. Vi är vana med att saker och ting har fungerat på ett visst sätt, om systemet fungerade hyfsat 1963 förväntar vi oss att det ska fungera likadant 2013 också. Gott så. Trygghet och solidaritet i samhället är givetvis viktiga värden att bevara även i framtiden. Kruxet är bara det att även om vi mentalt lever kvar på 1960-talet och dess välfärdssystem så gör inte den globala ekonomi som påverkar våra pensioner det. Vare sig vi gillar det eller inte är vi tvungna att förhålla oss till det som sker på ett konstruktivt sätt.

Förra veckans nyhetsflöde kring pensionsåldersutredningen var inte speciellt förvånande i min mening. Krasst sett är det samhällsekonomiskt ohållbart i längden att upprätthålla ett system där allt färre förväntas finansierar allt fler. Ökade livslängder, hög ungdomsarbetslöshet i kombination med att allt fler tar ut tjänstepension under fem eller tio år riskerar att skapa en pensionsbubbla. Det är bra att utredningen sätter igång debatten, för den behövs och den är viktig! Vårt samhälle har förändrats enormt på bara några decennier. Vi människor förändras dock inte lika snabbt och smidigt bara för att arbetsliv och ekonomiska faktorer gör det. Jag tror att det är en aspekt vi ofta glömmer bort.

I grund och botten efterfrågar de flesta fortfarande samma trygghet som den svenska välfärdsstaten erbjöd ”förr i tiden”. Vi behöver prata om och diskutera hur den tryggheten ska skapas framöver, för förutsättningarna är inte desamma som 1963. I en undersökning som våra pensionskolleger på SPP gjort uppgav 54 procent av de tillfrågade att de hade höga förhoppningar kring livet som pensionär. Det är glädjande! Vad som är mindre glädjande är att det även ofta framkom i samma undersökning att vägen till det obekymrade pensionärslivet upplevdes som svår. Exempelvis var det många som höll tummarna för att det skulle gå bra eller drömde om att vinna på lotto.

Undersökningen tyder på att det är många som snarare än ett leva i nuet drömmer om framtiden. Eller så var det helt enkelt bättre förr?

Malin Strandvall

Ta ut pension gör man på olika sätt

Många tar inte ut sin premiepension var en nyhet som Pensionsmyndigheten kom med häromdan. De flesta visste inte om att de hade pengar på premiepensionskontot medan några hade tagit ett medvetet val att spara de här pengarna till längre fram. Här kan du läsa mer.

Det finns en intressant skillnad när man ska ta ut pension, som många inte vet om. Den allmänna pensionen ansöker du om att ta ut hos Pensionsmyndigheten. Den kommer inte automatiskt. Men har du tjänstepension och privat pensionssparande kommer bolagen att kontakta dig och tala om att nu startar utbetalningarna. Oftast är det strax innan du fyller 65 år men det finns lite olika starttider, från 55 år och uppåt. Om du har tänkt jobba ett tag till eller vill vänta med uttagen gäller det att vara aktiv och tala om hur du vill ha det. Det gäller också om du vill ändra uttagstiden. När sedan utbetalningarna från tjänstepensionen eller privatsparandet startat går de inte att ändra. Vill du göra ett stopp i utbetalningarna från allmänpensionen går det däremot alldeles utmärkt.

Jag vet från alla träffar med kunder att det här är ganska okänt och man kan behöva lite tid att fundera på hur man ska göra. Men det är också frågor som alla kundtjänster är duktiga på, så slå en signal om du undrar hur du ska göra. De bästa pensionsprognoserna gör du här, på Minpension.se

 

Carina Blomberg