Igår fick jag en fråga som handlade om efterlevandeskydd i den allmänna pensionen. Kvinnan jag pratade med hade blivit kontaktad av ett rådgivningsföretag som ville hjälpa henne med premiepensionen, mot betalning förstås.

Normalt brukar denna typ av försäljning inte alls tilltala henne. Men hon blev nyfiken eftersom säljaren hade pratat om bristen på efterlevandeskydd i den allmänna pensionen. Nu undrade hon om detta verkligen stämde.

Och det stämmer till viss del. Den allmänna pensionen består av två delar inkomstpensionen och premiepensionen. För inkomstpensionen finns inget efterlevandeskydd utan pensionspengarna tillfaller alla andra sparare när man dör.

Till premiepensionen däremot finns möjlighet att teckna ett efterlevandeskydd i samband med att man börjar ta ut pensionen.

De allra flesta som jobbar har en tjänstepension och där finns oftast skydd för efterlevande i form av till exempel tjänstegrupplivförsäkring, TGL. Finns privata pensionsförsäkringar kan det även där finnas efterlevandeskydd i form av familje- och/eller återbetalningsskydd. Det kan finnas andra försäkringar som gör att skyddet för efterlevande är fullt tillräckligt.

Mitt råd är att alltid kontrollera vad man har innan man köper något som låter lockande och bra. Annars är risken stor att man betalar dyrt för något man inte behöver och de pengarna gör bättre nytta för din egen pension.

Anna Allerstrand

De senaste veckorna har det diskuterats om så kallad PPM-rådgivning och förvaltning är bra eller dålig. Hittills tycker jag att de flesta som har yttrat sig i frågan är rätt kritiska. På debattplats i gårdagens DI skriver till exempel några höjdare inom fondbranschen att ”PPM-förvaltamas fondbyten sänker spararnas avkastning”.

Att anlita en PPM-rådgivare kostar som regel pengar för den enskilde, ofta rätt mycket pengar dessutom i förhållande till det kapital som ska förvaltas. Alltså ska det till en högre avkastning på pengarna för att affären ska bli lönsam för spararen, än om rådgivaren inte hade anlitats. Dessutom brukar det normalt vara så att ju högre förväntad avkastning desto högre risktagande, och fonder med högre risk brukar som regel vara dyrare, vilket också måste vävas in i kalkylen.

Statistiken från PPM visar att de som varit aktiva i genomsnitt har fått en bättre avkastning på sina pengar än de som har varit passiva. Men även om man vet att egen aktivitet lönar sig i längden så kan det ju finnas tusen skäl till att inte vilja/kunna/orka intressera sig för sin pension.

De som lockas av att låta någon annan mot betalning ta hand om den egna pensionen är sannolikt sparare som inte vill engagera/intressera sig av någon anledning. Men för den som inte vill/kan/orkar lägga tid på sin premiepension finns ju ett bra ickevalsalternativ. Och det var som en klok person sa till mig alldeles nyligen ”varför betala extra för att vara passiv, när man billigt och bra kan få sin premiepension förvaltad av 7:e AP-fonden”.

Från och med årsskiftet gäller dessutom nya regler för PPM som kanske minskar behovet av rådgivning/förvaltning ytterligare. Då placeras nämligen ickeväljarnas premiepension i generationsfonder istället för i Premiesparfonden plus att de som byter fonder ofta får betala extra för det.

Det finns ju mycket gratishjälp och råd att få via till exempel tidningar eller morningstar.se, och på PPM:s hemsida finns också mycket matnyttig information. På ppm.nu kan du också hitta din egen riskprofil med hjälp av Lotsen.

Så innan du köper tjänsten hos en rådgivare eller förvaltare tycker jag att du ska ge dig själv chansen och försöka själv, det är faktiskt inte så svårt som du tror.

Anna Allerstrand