Taggarkiv: vård av äldre

Gästbloggare Helmi Jönestam: En gång var vi kulturskapare!

Nu är det måndag igen och vi publicerar ännu ett inlägg från en gästbloggare. Helmi Jönestam från Linköping skriver om samhällets syn på äldre och äldres syn på sig själva. Välkommen tillbaka till Pensionsbloggen Helmi!
Helmis tidigare inlägg kan du läsa här.
 

En gång var vi kulturskapare!

Den syn vårt samhälle har på mig som pensionär och gammal blir det sociala landskap jag har att leva i. Under mer än ett år har jag varit delaktig i en bok om att vara gammal idag, och under framväxten av boken

Helmi Jönestam
Helmi Jönestam

har jag ställts inför den ena frågan efter den andra: Kan man tala om oss gamla som en enhetlig grupp? Var syns vi och var är vi osynliga? Hur ser andra på oss och hur ser vi på oss själva? Har vi någon makt eller är vi styrda av sådana som tror sig veta mera om oss än vi själva?

Frågorna har under året studsat fram och tillbaka inom mig, stört mig, väckt mig, oroat mig. Jag sökte statistik och fick veta att 5% av oss bor på äldreboenden och 9% använder hemtjänst (Socialstyrelsen 2011). Jaha, tänkte jag, det blir 14%. Och vi 86 övriga procent då? Vilka är vi? Jag ser på teve och läser i tidningarna om riskkapitalbolag inom vården och vanskötsel på äldreboenden och gläder mig åt att sådant kommer fram, och samtidigt undrar jag över varför det är så tyst om alla oss andra. Var finns vi i debatten och varför syns vi inte särskilt ofta i teve? Hur kommer det sig till exempel att svensk teve inte har fler programledare som är 60+? Inget hindrar oss att även i den åldern arbeta. Är det på grund av våra rynkor? För inte kan det väl bero på att vi inte är kompetenta, vi som studerat och lärt oss så mycket under betydligt fler decennier än de unga vackra som sitter i morgonsofforna? Visst har vi släppt in en del äldre män på tevefältet, men jag saknar kvinnorna i min egen åldersgrupp. Är man rädd att tittarna ska stänga av teven, om det sitter någon med en inre skönhet i stället för med den yttre?

Jag hittade mer statistik? Vi över 65 år utgör 18,5% av befolkningen. I den riksdag vi senast valde har vi 19 platser. I förhållande till vår andel av befolkningen borde vi ha 65 ledamöter i vårt parlament! Inför val pratar vi om att det är viktigt att nominera de unga, men är det inte lika viktigt att nominera de gamla! Vad är annars demokratin värd? All heder åt mina politiska idoler Marit Paulsen och Barbro Westerholm! Vi kan inte inom politiken nonchalera den sista tredjedelen i livet! Med rätt representation kanske vi till och med inte skulle behöva betala mer skatt än de som jobbar!

Hur ser då vår självbild ut, vad är det vi visar av oss själva? Nja, inte är det alltid så upplyftande. ”Jag glömmer så mycket” ”Inte kan jag det där, unga vet mycket bättre” ”Jag tror inte jag vågar” ”Jag är alldeles för gammal för det där.” Men trots sådant från oss, klarar vi briljant att spela bridge och gå arton hål på en golfbana. Jag kommer inte från känslan att det handlar om någon märklig respekt eller kanske till och med rädsla för de unga. Vi ser inte våra plus, bara minusen. Vi observerar att vi lätt tappar namn och ord, men glömmer bort att vi kan vår

Spegling från Harstena
Spegling från Harstena

historia, litteratur och geografi långt bättre än tjugoåringarna idag. Vi negligerar att vi lärt oss hantera relationer på ett hyfsat sätt, att vi oftast tänker innan vi talar, att vi har ett tålamod och en tålighet som de flesta unga inte ens kommer i närheten av och att vi genom vår livserfarenhet ser samband och kan dra slutsatser mellan det som hände förr och det som händer idag. Men hur hanterar vi all denna kompetens?

En gång skapade vi tonårskulturen. Vi lärde oss musikstilar som rock och pop och började klä oss och klippa håret på vårt alldeles eget sätt. Med vår hjälp kom det unga i centrum, och som ungdomar lärde vi oss att ta plats. Idag dras Sverige med en otroligt stark ungdomsfixering, men vi som skapade det unga sättet att leva är idag gamla. Nu måste vi skapa en ny kultur, en för den tredje åldern. Borde vi inte klara det, vi som en gång var så framgångsrika kulturskapare?

Helmi Jönestam

Gästbloggare Gunnel Blom Persson: Anhörigvårdare

Våra AMF pensionärer väljer själva ämnen och det är kul och se vilken bredd och olika erfarenheter vi får läsa om varje måndag här på pensionsbloggen. Denna veckan träffar vi Gunnel Blom Persson 71 år från Mölndal. Hon skriver om rollen som anhörigvårdare och tankar kring detta. Välkommen som gästbloggare Gunnel!

ANHÖRIGVÅRDARE

En dag så händer det bara, en anhörig blir sjuk och behöver tillsyn nästan dygnet runt. Min man fick en stor hjärnblödning låg på sjukhus i nästan 3 månader därefter var det jag som skulle ta över allt ansvar. Förutom allt

Bilden är tagen på Gunnels 70 årsdag. Den här bilden är tagen 9 år efter att det Gunnels man blev sjuk.
Bilden är tagen på Gunnels 70 årsdag. Den här bilden är tagen 9 år efter att det Gunnels man blev sjuk.

praktiskt så även ekonomiskt som jag inte hade skött förut, försäkringar hur var de, hur mycket pengar fanns sparade, deklarationen, skulle jag betala in restskatt, hus som skall skötas om, besiktiga bilen, byta däck, läkarbesök rehabilitering. Som anhörigvårdare har man ingen egen tid man måste vara tillgänglig 24 timmar om dygnet.

Många nätter när jag varit uppe o hjälpt Börje låg jag vaken o tänkte på hur jag skulle ordna saker o ting både för honom o mig för att få vardagen att gå ihop. Om vi båda ska besöka en affär måste man kolla var finns en stol att sitta på o finns toalett. En frihet är att kunna köra egen bil att åka tillsammans kanske hälsa på någon. Så länge det går är det värt allt besvär att få vara hemma tillsammans, men den dan kommer då man inte orkar längre och då är det skönt att det finns andra som kan ta över vårdnanden. Men man är fortfarande anhörigvårdare.

/Gunnel Blom Persson